Antisemitismen vid Sveriges universitet och högskolor

Den tycks vara ganska omfattande, åtminstone att döma av det debattinlägg som publicerades i Svenska Dagbladet på nätet idag.

Det är fyrtiotvå (42) ”akademiker” från några av Sveriges hittills mest framstående lärosäten (och vissa andra lärosäten) som i en artikel betitlad ”Sverige bör ställa högre krav på Israel”, ondgör sig över ”den israeliska ockupationspolitiken” och ”blockaden av Gaza”:

Vi är … övertygade om att den grundläggande orsaken för denna situation är den israeliska ockupationspolitiken vilken inbegriper de växande bosättningarna, separationen mellan Västbanken och Gaza samt blockaden av Gaza. Det är denna fundamentala problematik som måste adresseras för att nå en varaktig fred.

Vilken situation som egentligen avses framgår inte klart av texten – märkligt nog eftersom en av undertecknarna anges vara ”professor i retorik”. Men man kan ju tänka sig. (Heter det inte ”orsaken till denna situation”, förresten?)

De skriver nämligen också följande:

Vi efterlyser att den svenska regeringen tydligt tar ställning mot det våld som den israeliska militären använder även mot oskyldiga palestinier. Likaså efterlyser vi att Sveriges regering ställer krav på långvarig vapenvila samt på att blockaden mot Gaza hävs.

Regeringen ska ta ställning mot den israeliska militärens våld alltså. Allt våld, märk väl, även men alltså inte bara det våld som används ”mot oskyldiga palestinier”. Allt våld var det.

Kort sagt menar man att Israel inte får tillgripa våld överhuvudtaget! Alltså inte ens när landet, som nu, angrips av en islamonazistisk och antisemitisk terrororganisation – Hamas – vars enda syfte är att genom detta, genom tidigare och genom kommande angrepp utplåna Israel och alla judar.

Undertecknarna menar således att judarna i Israel inte alls får försvara sig med våld mot detta folkrättsvidriga angrepps- och utplåningskrig.

En sådan uppfattning är rakt av antisemitisk, inget snack om saken.

Man efterlyser också en ”långvarig vapenvila”. Fred är således ingenting som dessa ”akademiker” önskar. Detta ligger helt i linje med Hamas’ islamistiska strävan där vapenvilor, som islamisterna kallar ”hudna”, visserligen kan godtas men då bara som ett medel att vinna tid för att samla ny kraft för ytterligare angrepp på, i detta fall Israel och judarna. Hamas eftersträvar, tydligen lika lite som dessa ”akademiker”, någon fred. De kan alltså ta varandra i hand på det, i den mån de inte redan gjort det.

Blockaden mot Na卐i-Ga卐a finns där för att förhindra att vapen införs dit och av ingen annan orsak. Om denna vapenblockad hävs, som ”akademikerna” vill, lär nog dock vapenvilan som man till synes önskar, tyvärr inte bli så ”långvarig”. Än mindre blir det någon fred.

Sedan skriver man att ”den grundläggande orsaken” till situationen är ockupationspolitiken, ”bosättningarna” samt ”blockaden av Gaza”.

Att orsaken istället möjligen kunde vara att Hamas med flera organisationer och stater inte ens erkänner staten Israels rätt att existera, utan tvärtom vill utplåna denna stat och hela tiden verkar i detta syfte, det har tydligen inte föresvävat dessa ”akademiker”.

Hamas, al-Fatah, PFLP, Hisbollah och Iran samt – att döma av deras ”stadga om mänskliga rättigheter” – alla stater i Arabförbundet delar uppenbarligen detta syfte.

Inget konstigt med det tycker antagligen dessa ”akademiker”. I vart fall inte värt att kritisera.

Hamas’ anfalls- och utplåningskrig mot Israel och judarna kritiseras inte alls. I stället förnekar man Israels och judarnas rätt att försvara sig.

Detta är avskyvärt.

Det verkar nästan som om denna debattartikel har föregåtts av ännu ett ”bollhusmöte” i Uppsala.

När man läser vilka som är undertecknare av denna djupt antisemitiska anklagelseakt, hittar man namn på flera personer som på motsvarande sätt tidigare förnedrat sig och sina lärosäten.

Ann Ighe är ”ordförande i styrgruppen samt talesperson för Ship to Gaza Sverige”. Ship to Ga卐a är lierad med den turkiska antisemitiska organisationen IHH vilken i sin tur är nära förbunden med det turkiska regeringspartiet AKP.

Ingmar Karlsson, en tidigare diplomat som redan genom publiceringen av sin bok Bruden är vacker men har redan en man, sällat sig till antisemiternas skara.

Mattias Gardell, också drivande (utan roder) i Ship to Ga卐a. Han menar att man måste enas i motståndet mot bland annat ”zionism”. Han förnekar alltså judarna rätten till en stat.

Pia Laskar, som på 1970-talet dömdes för inblandning i försöket att kidnappa Anna-Greta Leijon, en kidnappning som syftade till att förmå Västtysklands regering att frige medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan.

Stellan Vinthagen är också en av ”skeppsråttorna” ombord Ship to Ga卐a. Tydligen nybliven professor i ”fredligt motstånd” enligt Sveriges Radio. Just det, judarna får ju inte försvara sig med våld var det. Frågan är om de ens får göra ”fredligt” motstånd.

Ulf Bjereld, känd socialdemokrat, som tycker att Israels regering hotar demokratin men att Hamas är en del av lösningen.

Jag noterar också att en av undertecknarna är Håkan Thörn. Han har tidigare undertecknat ett debattinlägg i DN till stöd för det vänsterextremistiska våldet i Kärrtorp härförleden. Inte att undra på. Antisemitism och vänsterextremism går hand i hand. Hand i hand med islamonazismen i Ga卐a.

Jag återger härnedan samtliga undertecknares namn. Lägg dem på minnet. Antisemiterna i Sverige ger sig till känna. Know thy enemy.

Anders Neergaard, Ann Ighe, Catharina Thörn, Catrin Lundström, Diana Mulinari, Enrique Perez, Eva Hellman, Fataneh Farahani, Felipe Estrada, Hanna Cinthio, Hanna Wikström, Håkan Thörn, Ingmar Karlsson, Janne Flyghed, Jenny Björklund, Jonas Otterbeck, Laid Bouakaz, Leif Stenberg, Lena Halldenius, Lena Martinsson, Malena Gustavson, Magnus Dahlstedt, Mark Levine, Mats Morell, Mathias Mossberg, Mats Rosengren, Mattias Gardell, Mikela Lundahl, Mohammad Fazlhashemi, Nils Billing, Paulina De Los Reyes, Per-Erik Nilsson, Pia Laskar, Rehan Taha, Rene Molina, Rouzbeh Parsi, Simon Sorgenfrei, Sofie Tornhill, Stefan Jonsson, Stellan Vinthagen, Ulf Bjereld, Vanja Mosbach.

Märk väl att alla dessa tydligen ansett att det för närvarande är viktigare att klargöra för Svenska Dagbladets läsare att judarna inte får försvara sig mot islamisterna i Ga卐a än att ta klar ställning mot att islamisterna i Irak och Syrien mördar och skändar kristna och jezidier i hundratals om inte tusentals.

Entydigt antisemitism, som sagt.

Anders Behring Breivik och den repressiva toleransen

Jag har i några bloggningar nyligen försökt komma underfund med vad massmördare Breivik egentligen hade för ideologi. Det har lyckats dåligt. Det är nog egentligen så, som jag trodde från början: Den som gör sig skyldig till massmord kan knappast vara vid sina sinnens fulla bruk. Hans advokat menar att han är ”troligtvis galen” som SvD uttrycker det. Men psykiatern Ulf Åsgård kommer i samma tidning till en annan slutsats:

– Han är en kameleont som kan uppträda hur belevat som helst om det krävs. De avvikande åsikterna är motivationen. Han är personlighetsstörd och har svårt för konsekvensanalys. Men det är skillnad på en sådan person och en som är galen i traditionell mening, som lider av hallucinationer och hör röster.

I stället menar Åsgård att det finns flera personlighetsstörningar som går att identifiera:

– Jag kan urskilja åtminstone fyra: brist på empati och kategoriskt tänkande, en grandios självbild, och borderline-drag i form av svart-vitt tänkande. För honom är allting antingen rätt eller fel.

Det kan vara hur som helst med den saken egentligen. Oavsett ideologi och oavsett hur sjuk, galen eller personlighetsstörd som Breivik är, finns det ingen giltig ideologi som rättfärdigar massmord, eller kanske till och med brott mot mänskligheten som åklagaren överväger att åtala honom för.

Nu läser jag också på Axessbloggen ett intressant inlägg av Johan Lundberg, under rubriken ”Hålla rent mot extremismen”. Han refererar förre kulturministern Bengt Göranssons (S) inlägg i Expressen, där Göransson urskiljer oroväckande symptom på sådant som han inte tycker är ”politiskt korrekt”.

Lundberg berättar också om kollektivet Raspen i Göteborg, döpt efter Jan-Carl Raspe, medlem i vad som jag kallar Baader-Meinhof-ligan, eller som de själva kallade sig ”Rote Armee Fraktion”. De mördade 34 människor och hade ett träningsläger tillsammans med PFLP. De var ansvariga för det s.k. ambassad-dramat på den Västtyska ambassaden i Stockholm år 1975, där de dödade två personer. I kollektivet ingick i alla fall år 2009 Mattias Gardells hustru idéhistorikern Edda Manga.

Vi vet att Mattias Gardell i flera böcker och även annorstädes har givit uttryck för sympati för Hamas och han har deltagit i Ship to Gaza-armadan. Han är professor i Uppsala.

En annan idéhistoriker heter Pia Laskar. Lundberg igen:

Hon dömdes på 1970-talet till ett flerårigt fängelsestraff för inblandning i den planerade kidnappningen av Anna-Greta Leijon. Laskar har därefter ägnat sig åt fortsatt politisk aktivism, vilket inte har hindrat henne från att publicera sig, till exempel i LO-finansierade vänstertidskriften Arena.

Hon tycks även ha någon professionell förbindelse med institutionen för genusvetenskap mm. vid Stockholms universitet, och synes numera vara lektor vid Linköpings universitet.

Kidnappningen av Anna-Greta Leijon syftade till, att förmå Västtysklands regering att frige medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan.

Baader-Meinhof-ligan använde sig av ett emblem som uppvisar en röd femuddig stjärna belagd med en Heckler&Koch MP5 och texten RAF. Det återges uppe t. v. De mördade som sagt 34 människor.

Denna liga hade som du såg samarbete med den antisionistiska terrororganisationen PFLP, vars syfte är att med våld utplåna den judiska staten Israel.

En annan som samarbetade med PFLP var Jan Guillou. År 1969 besökte han ett träningsläger i Jordanien, ett besök som bland annat resulterade i dessa bilder (källa):

På den övre högra bilden ser du honom iförd den svenska k-pisten m/45 i som det uppges egyptisk licenstillverkad version ”Port Said”. (Men sådär håller man verkligen inte en k-pist när man skjuter – om man inte vill få brännskador på handflatan förstås!) På den nedre bilden står han i dess mitt och håller fram vad som antagligen är en AK-47 Kalashnikov.

Nu kommer två bilder på terroristen Leila Khaled från just PFLP, även hon iförd Kalashnikov. Hon bjöds in till Sverige så sent som i år. Läs vad Per Gudmundsson skriver om detta här och här. Bland finansiärerna fanns som du ser den svenska statliga myndigheten Kulturrådet. Johan Lundberg har faktiskt skrivit om detta också.

Khaled ja hon var ju flygplanskapare hon. Syftet var att utplåna Israel, fast den gången dödades inga. Nu är hon med i PFLP:s centralkommitté och vill fortfarande utplåna Israel.

Khaleds vapen är Kalashnikov, Guillous k-pist, RAF använde Heckler&Koch – och massmördaren på Utøya han använde Ruger Mini 14. Många vapen blir det …

Jag har bara i denna bloggning även räknat upp många personer – Manga, Laskar, Guillou, hela RAF, hela PFLP inklusive Khaled som inte dragit sig för att antingen själva gripa till våld för att mörda oskyldiga människor eller också stödja sådant våld, som syftar till att antingen angripa den västerländska demokratin (t. ex. RAF) eller utplåna Israel (PFLP). Vissa innehar statliga anställningar, andra inbjuds till Sverige med stöd av statliga myndigheter.

Medan Breivik i Norge måste betecknas som en ensam galning, finner vi här väldigt många människor på vänsterkanten, som stödjer eller i de flesta fall själva utövar våld och begår mord. Svenska staten har till synes inget problem med detta.

För detta våld tycks det alltså finnas en större tolerans än för Breiviks våld. Varför då?

Just den frågan ställer också Johan Lundberg i Axessbloggen:

Varför är det kort sagt mer problematiskt med kritiker av människor som döper sina kollektiv efter västtyska terrorister än med människor som döper sina kollektiv efter västtyska terrorister? Varför ska inte kritikerna av Edda Manga, Mattias Gardell och Pia Laskar ha samma rätt att komma till tals som Edda Manga, Mattias Gardell och Pia Laskar? Det är de frågor som man skulle vila ha svar på av Anders Lindberg och Bengt Göransson – liksom av många andra av de svenska opinionsbildare som tagit den norska tragedin som förevändning för att försöka likrikta det svenska debattklimatet och spy ut sitt hat mot oliktänkande.

Nja, de kanske inte svarar. Men vänstern har förvisso annars ett svar. Det kallas ”repressiv tolerans” och formulerades av den f. d. vänsterikonen Herbert Marcuse (avliden 1979). Han sade ju, att ”tolerans som innebär frigörelse” innebär ”intolerans gentemot rörelser från höger och tolerans gentemot rörelser från vänster” (Marcuse i Kritik av den rena toleransen, Stockholm : Aldus, 1969, s. 131.)

För vänstern är alltså allt som uppfattas som vänster tolererat – även mord. Allt annat tolereras inte. Om det är detta som Bengt Göransson kallar ”politiskt korrekt” – vilket jag befarar – ja, då kommer vi att se mycket mera vänstervåld utfört av många fler personer än vad den ende massmördaren Breivik presterat. Det har redan skett – 34 mördade av RAF; hur många av PFLP, för att inte tala om Stalin – och kommer att fortgå om den repressiva toleransen fortsättningsvis likställs med det politiskt korrekta.

Men varför är det mera rätt när vänsterfolk mördar människor än när Breivik gör det?

Breivik är i ljuset av allt detta tyvärr närmast att beteckna som undantaget som bekräftar denna regel: Det är vänsterkrafterna som står för det mesta våldet, de flesta övergreppen, de flesta politiska morden. Ofta har detta våld tyvärr också syftat till att i samverkan med palestinska antisionistiska terroriströrelser försöka utplåna Israel.

Ship to Gaza och Mattias Gardells engagemang i detta elände, måste också ses i ljuset av detta faktum.

Tillägg 2011-07-27: Man ska i detta sammanhang inte glömma italienska Brigate Rossi, Röda Brigaderna, som anges ha 75 mord på sitt samvete, och som ska ha finansierats och tränats av PLO, dvs. den organisation som numera vill att FN ska erkänna Palestina som stat och som består bl. a. av al-Fatah, en organisation som har som syfte att utplåna Israel.

Länkar: DN, Sveriges Radio, Dagen.