Söndagsnotiser från Sapere Aude!

Det är så mycket tråkigt som händer just nu så att man nästan kan bli överväldigad. Jag försöker härmed ta mig i kragen lite och försöka stå allt detta onda emot. Här är blott några få notiser i den andan:

USA:s president Obama tycks fega ur totalt när han i ett tal nyligen inte vågade utpeka islamismen som orsak till ”våldsam extremism”.

Bland annat sade han så här:

Al Qaeda and ISIL and groups like it are desperate for legitimacy. They try to portray themselves as religious leaders — holy warriors in defense of Islam. That’s why ISIL presumes to declare itself the “Islamic State.” And they propagate the notion that America — and the West, generally — is at war with Islam. That’s how they recruit. That’s how they try to radicalize young people. We must never accept the premise that they put forward, because it is a lie. Nor should we grant these terrorists the religious legitimacy that they seek. They are not religious leaders — they’re terrorists. (Applause.) And we are not at war with Islam. We are at war with people who have perverted Islam. (Applause.)

Now, just as those of us outside Muslim communities need to reject the terrorist narrative that the West and Islam are in conflict, or modern life and Islam are in conflict, I also believe that Muslim communities have a responsibility as well. Al Qaeda and ISIL do draw, selectively, from the Islamic texts. They do depend upon the misperception around the world that they speak in some fashion for people of the Muslim faith, that Islam is somehow inherently violent, that there is some sort of clash of civilizations.

Of course, the terrorists do not speak for over a billion Muslims who reject their hateful ideology. They no more represent Islam than any madman who kills innocents in the name of God represents Christianity or Judaism or Buddhism or Hinduism. No religion is responsible for terrorism. People are responsible for violence and terrorism. (Applause.)

Men i Nyhetsmorgon idag hörde jag en intervju med en islamist i Egypten som högst uppenbart menade att just detta som Obama påstår är oislamiskt istället är det som mest kännetecknar just islam. Bland annat sade han att han vore beredd att döda intervjuaren, Cecilia Uddén, om han blev tillsagd (du måste lyssna via länken för att höra).

De otrogna ska dö nämligen. I Syrien och Irak har dessa islamonazister i skepnad av Daesh lyckats få kontrollen över ett område som motsvarar Storbritanniens yta. De dödar allt som inte är tillräckligt islamistiskt såväl där, som även i Libyen. Tom. slår de sönder statyer – för de är ju för stora för att smuggla ut och sälja. De hotar nu Europa från just Libyen. De hotar dig och mig – och Cecilia Uddén – med döden. Men Obama säger att de inte representerar islam.

Obama har fel! Islamonazisterna representerar förvisso inte alla muslimer, men de består av tillräckligt många muslimer för att utgöra ett reellt hot mot de kristna, mot judarna, Israel, USA, Västerlandet och mot alla dem som inte underkastar sig. Underkastar man sig inte ska man dö. Det har alltför många inte minst kristna fått erfara på senare tid, bland annat i Libyen och i Daesh-kontrollerat territorium.

USA:s president Obama tycks dessutom vara väldigt angelägen att konferera med den islamonazistiska regimen i Iran i syfte att förmå denna regim att självmant avstå från att framställa kärnvapen. Vapen avsedda att utplåna Israel. Ett fåfängt syfte. Islamonazismen är en ideologi vars anhängare syftar till att utplåna såväl Israel som västerlandet. Detta framgår redan av Irans nuvarande ”konstitution”.

Obama har uppenbarligen låtit sig bedras av iraniernas taqiyya-taktik. Den består i att ljuga inför otrogna, vilket är tillåtet enligt denna islamistiska taktik. Syftet, såväl med denna taktik men kanske i synnerhet med islamismen, är att alla de otrogna, kristna, judar mfl – kanske tom Obama själv, ska dö i den mån de inte underkastar sig den islamiska lagen. Vilket jag hoppas att Obama inte gjort.

Obama och många med honom vill fortsätta med allt detta konfererande. Men detta leder endast till att islamonazisterna i Iran, precis som de vill, vinner tid för att äntligen färdigställa sina kärnvapen – med vilka man kan utplåna Israel och angripa resten av västerlandet.

Islamonazisterna i Iran bör därför rimligen besegras innan detta sker. Deras kärnvapenförmåga bör omedelbart slås ut. Men inte enligt Obama tydligen …

Visserligen vill islamonazisterna i Iran också besegra islamonazisterna i Daesh, den Islamiska staten, IS. Detta gör saken mera komplicerad, men det råder ingen tvekan om att båda dessa entiteter i grund och botten är Israels och västerlandets dödsfiender.

Man kan då bara hoppas att Obama och USA vet vad han gör när han slår sig samman med en hans dödsfiende mot en annan. (Min fiendes fiende är min vän.) Men jag tvivlar …

Här ett foto på när Irans regim i Persiska viken nyligen övade angrepp på en ”mock-up” i naturlig storlek av ett amerikanskt hangarfartyg:

Källa.

Ett tydligt tecken på vad Iran egentligen avser att företa i förhållande till USA …

Sveriges nuvarande regering erkänner ”Palestina” och förespråkar militärt samarbete med Saudi-Arabien. Detta har gett upphov till en del uppståndelse. Inte minst har Miljöpartiet anmält avvikande mening. Dvs. inte mot att Sveriges nuvarande regering erkänt den islamonazistiska och antisemitiska terrorentiteten ”Palestina” som ”stat”. Inte heller att Sveriges nuvarande regering överöser denna terrorentitet med svenska skattebetalares pengar. Nej, problemet är att Sveriges nuvarande regering godkänner vapenförsäljning till den inte mindre islamonazistiska och antisemitiska staten Saudi-Arabien. En stat dit man dessutom inte får införa kristna Biblar eller uppföra kyrkor.

Men om Sveriges nuvarande regering dels upphör med ersättning till islamonazisterna i ”Palestina”, dels avstår från vapenexport till islamonazisterna i Saudi-Arabien, så kanske det ekonomiska utfallet blir plusminus noll?

Det sägs att exporten till Saudi-Arabien antas främja Sveriges nuvarande regerings främsta utrikespolitiska strävan att bli medlem i FN:s säkerhetsråd.

Men strävan att bli medlem i en sådan tandlös och för världsfreden och kampen mot islamismen närmast irrelevant entitet framstår enbart som löjlig. Kampen mot islamismen och för Västerlandet bedrivs uppenbart på andra arenor.

Till exempel genom att skicka några svenska flygdivisioner och armébrigader till Gaza, Daesh-territoriet i Irak och Syrien. Även till försvaret av Ukraina på plats. Till befrielsen av Krim, och till befrielsen av dessa andra territorier från inte minst islamismen. Problemet med det är att vi inte har några sådana stridskrafter. Problemet är att Sveriges nuvarande regering, i stället för att försvara den judisk-kristna västerländska liberala och demokratiska civilisationer på de platser där den för närvarande angrips hellre vill – få en plats i FN:s säkerhetsråd!

Obama tycks tänka i samma banor – och nöja sig med USAs permanenta plats i säkerhetsrådet.

”Säkerhetsrådet” – vilket namn förresten. Inte står detta ”råd” för någon ”säkerhet”! Långt ifrån!

Siewert Öholm utsatt för antisemitiskt angrepp Siewert skriver på sin egen blogg. En man approcherade honom på Göteborgs Centralstation. Jag citerar lite:

”Du gillar judar, eller hur”, fortsatte han. Frågan kändes lite ovanlig, men mannen kunde ha varit en av många som jag möter och som faktiskt tackar mig för att jag ofta har ställt upp för judar i Sverige. ”Ja”, svarade jag. ”Jag ställer upp för judarna….” men sen hann jag inte säga mer innan jag blev högröstat avbruten av mannen som öste förbannelser över mig som kunde ställa upp för dessa ”mördare och svin”.
–Judarna är mördare, skrek han så folk runt omkring tystnade. Du slickar judar i röven…du är ett judesvin själv……

Jag blev torr i munnen av upprördhet, men också faktisk av rädsla. Tänkte mannen hoppa på mig fysiskt, slänga cykeln på mig, eller vad skulle hända? Jag samlade mig och bad honom gå därifrån. Jag tog mig samman ytterligare och sa, att går du inte, så kallar jag på polis och anmäler dig för hets mot folkgrupp. ”Va”, skriker då mannen ut över hela den delen av hallen på centralstationen. ”Kallar du mig j..vla muslim”.

Nej, svarar jag , jag har bara bett dig gå härifrån. Dessutom brukar jag inte svära, så jag har inte kallat dig någonting. Mannens ilska ökar och han upprepar ideligen att jag skulle kallat honom både djävul och muslim.

Detta är för det första förfärligt. För det andra är det, tror jag, ett gott exempel på hur de islamonazistiska angriparna kastar skulden på den angripne genom falska anklagelser. Siewert lär inte ha kallat någon för djävul eller ”jävla muslim”. Tvärtom menar angriparen att Siewert är ett ”judesvin”!

Bojkotta Oatly! Det tycker inte minst företrädare för ”Palestinagrupperna”. Företaget Oatly har nämligen syndat genom att använda D-vitaminer från Israel i sina produkter. Företaget har dock numera, som synes här, av allt att döma underkastat sig dessa antisemitiska påtryckningar.

Oatly synes därigenom ansluta sig till samma antisemitiska uppfattningar som före och under det Andra Världskriget gav upphov till tesen: Kauft nicht bei Juden!

Till dess att Oatly tar sitt förnuft till fånga, bör nog vi som står upp för judarnas och Israels rätt att existera, och som följaktligen tar avstånd från antisemitismen, bojkotta Oatly. Att göra något annat vore en styggelse!

Antisemiternas beskjutning av Israel från Gaza har fortsatt också idag

Det råder det ingen tvekan om. Läs bara här (Arutz7) och här (IDF).

Så här rapporterar Sveriges Radios Cecilia Uddén:

Gruppen Islamiska jihad, säger att raketbeskjutningen var ett svar på Israels riktade mord på tre av dess medlemmar i tisdags.

– Om det inte är tyst i södra Israel som kommer det att höras oväsen i Gaza, mycket oväsen – och det är en underdrift, sa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu efter att 40 raketer från Gaza landat i södra Israel i går – åtta av dem i befolkade områden, framförallt den utsatta staden Sderot där flyglarm gjorde att invånarna återigen rusade mot skyddsrum.

Och igårkväll blandades ljudet av bomber med ljudet av kraftig åska när en storm drog över Gaza.

Det finns ännu inga rapporter om dödade på vare sig den israeliska eller palestinska sidan, men upptrappningen är den allvarligaste sedan november 2012 då ett åtta dagar långt krig krävde 6 israelers liv och 177 palestinska liv.

Gruppen Islamiska jihad som avfyrade raketerna mot södra Israel, säger att attacken, som de kallat Bryta Tystnaden, var ett svar på Israels riktade mord på tre medlemmar av islamiska jihad i tisdags.

Hamas, som styr Gaza, och sedan vapenvilan för 1,5 år sedan, har hindrat andra grupper från att avfyra raketer mot Israel.

Enligt Benjamin Netanyahu var antalet raketer från Gaza under förra året det lägsta på ett decennium. Men denna gång la Hamas skulden helt och hållet på Israel.

– Vi varnar för konsekvenserna av en upptrappning och understryker att motstånd är det palestinska folkets rätt att försvara sig, sa en Hamastalesman.

29 terroristmål träffades, enligt en israelisk militärtalesman som sa att vi kommer inte att tillåta dem att konspirera i sina terroristtempel.

Israels utrikesminister, Avigdor Lieberman, sa i en tv-intervju igårkväll att Israel borde återockupera Gaza.

Som du ser upprepar Uddén Islamiska Jihads uppfattning att detta är ett svar på Israels ”riktade mord på tre medlemmar” av just Islamiska Jihad.

Men så var det ju inte alls!

De ”mördades” inte alls för att de var medlemmar av Islamiska Jihad. De attackerades och fick plikta med livet för att de bedrev ett utplåningskrig mot den judiska staten Israel. De deltog som soldater alldeles uppenbart i detta krig, vilket framgår här. Israel har all rätt att försvara sig mot soldater som vill utplåna Israel. Och att besegra och döda dem i detta försvarskrig.

Här en illustration:

Cecilia Uddén tycks alltså vara ganska ovarsam med sanningen.

Hur skulle förresten Sverige agera om en entitet vars enda avsikt var att utplåna Sverige skickade hundratals raketer mot just Sverige, till exempel från Norge? Skulle Sverige, när Sverige försvarar sig, vilket alla angripna har rätt att göra, i likhet med Aftonbladet idag göra det till en huvudrubrik att Sverige försvarar sig, inte att Sverige angrips? Som om problemet är att Israel försvarar sig och inte att Israel angrips av fiender som vill utplåna den judiska staten.

Jag tror visserligen inte att Sverige angrips från Stockholm, men här återger jag ändå en karta som utvisar hur stor del av Mellansverige som vore i fara att utsättas som samma risk som Israel nu utsätts för:

Slutligen: Enligt filmen nedan har Israel under de senaste tio åren i genomsnitt utsatts för en raketattack var sjunde timme. Var sjunde timme! Vad skulle Sverige och svenskarna ha gjort om det var den svenska och inte den judiska staten som attackerades på motsvarande sätt? Skulle de anklaga Sverige och svenskarna för att de försvarar sig, i likhet med vad Cecilia Uddén och Aftonbladet åtminstone implicit tycks anklaga Israel för ovan? Eller skulle Sverige och svenskarna ta klar ställning för de angripnas rätt att försvara sig, oavsett om de är judar eller svenskar, oavsett om staten heter Israel eller Sverige?

Svaret bör uppenbart vara följande: Såväl Israel som Sverige har rätt att existera och att försvara sig mot angrepp. I synnerhet mot angrepp från dem som har som syfte att utplåna antingen Israel eller Sverige. För ögonblicket är det dock bara Israel som utsätts för sådana angrepp. För ögonblicket är det därför Israel som alla som håller med om resonemanget ovan måste rycka ut för att försvara.

Här är då äntligen filmen:

Länkar: Palestine News Network, Gårdagens bloggning.

Israelisk general har fått en reprimand för fosforbombning under Gaza-kriget

Det rapporterar Reuters och Ekot (Cecilia Uddén). En israelisk överste har dessutom förflyttats.

Orsaken anges vara, att generalen och översten hade överskridit ”their authority in a manner that jeopardized the lives of others”, nämligen, som jag förstår det, genom att tillåta att fosforbomber avskjutits ”in violation of the rules of engagement prohibiting use of such artillery near populated areas.”

Och så är det ju: ”Israel” gör inte alltid allting rätt. Men staten Israel är en rättsstat som ser till att de israeler som gör fel får reprimander, tillrättavisas och bestraffas. Som i detta fall.

Vad gör Hamas?

Ja, enligt länken från Ekot, så hävdar Hamas, att

de raketer från Gaza som träffade israeliska civilpersoner, hade avfyrats av misstag. Det har tillbakavisats som ren lögn av såväl Israel som människorättsorganisationen Human Rights Watch.

Men inte kan väl tusentals raketer ha avfyrats av misstag? 2 048 raketer och granater bara under år 2008?

Nej, under det att Israel på nytt visar sig vara en rättsstat, som går till rätta med dem som gör fel, visar sig Hamas-regimen i Gaza på nytt vara – endast lögnare.

Uppdatering 2010-02-04: Enligt SvD idag var det inte för fosforbombning utan för artilleribeskjutning i tättbebyggt område som man ingripit mot generalen och översten.

Kol Hakavod Le’Tzahal och dess fältsjukhus i Haiti

Idag på morgonen kunde man i Sveriges Radio höra Cecilia Uddén förmedla positiva tongångar rörande det fältsjukhus som Israel sänt till Haiti; ett ”fältsjukhusens Rolls-Royce”. Lyssna via länk som finns här.

Visst var man fort på plats, fort igång och skapade snabbt resultat. Människoliv räddades. All heder åt Israels försvarsmakt – igen! Sverige å sin sida har skickat något slags kontorsarbetsplats för FN. Hur många människoliv har Sverige därigenom räddat?

Israels snabba insats har nästan inte alls uppmärksammats i svenska media – förrän nu i morse alltså. Men Uddén var ändå tvungen att hänvisa till en artikel i Haaretz av Akiva Eldar – en artikel som jag tyvärr inte kunnat hitta på webben – som måste jämföra med situationen i Gaza. Den situationen var enligt Eldar, ”vårt verk”, dvs. Israels, under det att situationen i Haiti var följden av en naturkatastrof.

Eldar, och möjligen även Uddén, missar därmed något högst väsentligt. Situationen i Gaza är och förblir inte, har dessutom aldrig varit, något som Israel har huvudansvaret för. Den är inte ”Israels verk”. Situationen är närmast uteslutande deras verk som inte erkänner Israels rätt att existera, och som inte tillåter att de palestinska arabiska och muslimska flyktingarna/emigranterna integreras i de arabiska och muslimska stater som omger Israel, stater som flera gånger anfallit Israel i syfte att utplåna just den judiska staten Israel.

Det är kanske också mera sannolikt att Israel väljer att hjälpa sina vänner än sina fiender. Folket i Haiti har aldrig stått upp mot Israels rätt att existera. Folket i Gaza har tyvärr tvärtom stått upp och valt den islamonazistiska terrororganisationen Hamas till regeringsparti. Hamas vill genom anfallskrig utplåna den judiska staten Israel. Inte så konstigt alltså att Israels hjälp inte i första hand går till det Hamas-styrda Gaza, utan åt annat håll. Någonting som Cecilia Uddén också kunde ha filosoferat över. (Fast Israel förser ständigt sin fiende Gaza med förnödenheter, hela tiden, alltid – något som också oftast förtigs i svenska media.)

Det är ändå glädjande att Sveriges Radio kunde förmå sig att åtminstone i någon mån, lite halvdant visserligen men ändå, förmedla några uppskattande ord rörande den israeliska arméns insats i Haiti.

Här är ett klipp som jag hämtat från de israeliska försvarsstyrkornas (IDF) blogg. Det är chefen för fältsjukhuset som avtackar sina soldater:

Så här säger han:

Få andra har denna styrka, denna vilja, denna beslutsamhet att hjälpa.

Styrka, vilja och beslutsamhet. Det har Israel. Inte ”bara” när det gäller att hjälpa andra, utan inte minst när det gäller landets själva existens. Om inte Israel hade funnits, hade sannolikt än fler haitier varit döda idag.

Hur många fältsjukhus har Hamas, Iran och arabstaterna skickat till Haiti? Hur många människoliv har de räddat i Haiti? Vilken styrka, vilja och beslutsamhet har de visat, utom beslutsamheten och viljan att utplåna Israel? Styrkan därtill saknar de alltjämt dock, tack och lov. Styrkan har Israel.

Hur mår Adolf Eichmanns barn?

Om man lyssnar på P1-morgon kan man var och varannan dag höra hur eländigt det uppges vara i Gaza. (Här finns dock några motbilder som tyder på just motsatsen.)

Idag fick vi höra om en sjuårig pojke vars far dog under Israels senaste försvarskrig i Gaza och om hur mycket han saknade sin far. Men vi fick inte höra någonting om faderns yrke eller omständigheterna kring hans död.

Om vi använder oss av de israeliska uppgifterna, så dog 1166 palestinier under operation Cast Lead. Av dessa var 709 ”kombattanter”, 49 kvinnor och 89 barn. Alltså kan man räkna ut att bortåt 70 % av de män som dog var just kombattanter – stridande terrorister (detta även under förutsättning att inga barn eller kvinnor var kombattanter, ett antagande som nog starkt bör ifrågasättas). [709/(1166-49-89)=68,9 %] Källa.

Den statistiska sannolikheten är följaktligen ganska stor (70 %) att pojkens far (som antagligen vare sig var barn eller kvinna) var en Hamas-terrorist, dvs. en sådan man som ville utplåna Israel och döda judarna.

En annan man som också var ansvarig för att döda judar var Adolf Eichmann. År 1962, när Israel avrättade honom, fyllde hans yngste son just sju år.

Eichmanns sjuårige son fick tåla faderns avrättning. Det blev säkerligen inga snyftreportage i radion på den tiden.

Varför måste vi då nu höra snyftreportage om palestinska sannolika islamonazisters barn? Ska vi tolka det som att den palestinska nazismen är bättre än den tyska, eller vad? (Visst, tiderna förändras, men varför är det intressant att rapportera om sannolika nazisters barns lidanden nu, men inte år 1962?)

Den palestinske pojkens lidande förblir förvisso lika stort oavsett om hans döda pappa var eller – mot förmodan – inte var islamonazistisk terrorist, och lika stort som Adolf Eichmanns sons lidande. Men reportern, Cecilia Uddén, anser tydligen inte att saken alls är relevant att berätta om.

Detta tyder på att Uddén faktiskt vill dölja något, vilket gör sannolikheten ännu större att fadern faktiskt tillhörde den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, vars enda syfte är att genom anfallskrig utplåna Israel och döda judar.

Om de når sitt mål kommer väldigt många judiska barn att utsättas för ett ännu större lidande, nämligen just att dödas, just av den palestinske pojkens faders sannolika meningsfränder. Någonting att eventuellt också ha i åtanke i sammanhanget. Om man nu är intresserad av sammanhang.

Libyen tar Goldstone-rapporten till FN:s säkerhetsråd – Abbas mordhotad

Libyen, som för närvarande märkligt nog tillåts vara medlemsstat i FN:s säkerhetsråd, har påyrkat ett extra rådsmöte i syfte att demonisera Israel mot bakgrund av Goldstone-rapporten, där Israel anklagas för krigsbrott. Den Palestinska Myndigheten stöder denna begäran.

Den palestinske ”presidenten”, Mahmoud Abbas, har alltså under trycket av stark inhemsk kritik, fått kalla fötter, och dragit tillbaka sin ”lagförings-hudna”, dvs. medgivandet att vänta till i mars nästa år med att ta upp Goldstone-rapporten i FN:s råd för mänskliga rättigheter, UNHRC.

Cecilia Uddén rapporterar, att palestinierna är ”rasande”, och ryktet går att Abbas under Gaza-kriget i vintras bett Israel att ”gå vidare med kriget i Gaza och krossa Hamas”. Detta ses som ett förräderi och en anonym ”människorättsaktivist” menar att ”om det är sant att han bett Israel att fortsätta kriget, borde ha[n] skjutas.”

Detta ger oss till en början en liten inblick i en palestiniers syn på mänskliga rättigheter. Rätten till liv är för honom alltså inte en sådan mänsklig rättighet, detta trots att han är ”människorättsaktivist”. Tyvärr delas nog denna hans syn av alltför många palestinier för att det ska vara hälsosamt, och då inte endast ohälsosamt för dem själva men i synnerhet för israelerna.

Vidare ser vi, att Abbas’ försök att åtminstone ge intryck av att fred är viktigare än lagföring, det försöket misslyckades. De rasande palestinierna anser alltså fortfarande, att angrepp på Israel, denna gång inte genom krigföring utan genom lagföring, är viktigare än fred med Israel. Något som ger oss ytterligare en indikation på att fred med Israel inte är det som den palestinska opinionen i allmänhet önskar. Mera sannolikt är, att det är en fred utan Israel som eftersträvas.

Länkar: JPost, Ekot, Sapere Aude!, Dagen, SvD, DN, Arutz7, DN.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, islamismen, Israel, Hamas, antisionism, Palestinska Myndigheten, PA, Mahmoud Abbas, Libyen, Säkerhetsrådet, UNHRC, FN, Goldstone-rapporten, Cecilia Uddén