Vad kommer Rysslands pågående folkrättsbrott i Ukraina att leda till?

I morgon är det ”folkomröstning” på Krim, dvs. den del av den självständiga staten Ukraina som i strid med folkrätten invaderats och ockuperats av Ryssland. I folkomröstningen ska ställning tas till följande två frågor (Källa: Wikipedia):

Ryska:

1. ”Вы за воссоединение Крыма с Россией на правах субъекта Российской Федерации?”
2. ”Вы за восстановление действия Конституции Республики Крым 1992 года и за статус Крыма как части Украины?”

Svenska:

1. ”Föredrar du att Krim blir en del av Ryska federationen?”
2. ”Föredrar du att Krim återgår till konstitution[en] från 1992?”

Status quo ante bellum kan man alltså inte alls rösta på, dvs. det tillstånd som gällde innan Ryssland invaderade och ockuperade Krim.

Nå, situationen företer onekligen mycket beklagansvärda likheter med vad som hände när Sovjetunionen, efter Molotov-Ribbentrop-pakten och Nazitysklands angrepp på den självständiga staten Polen, invaderade och ockuperade östra Polen. Där genomförde Sovjetunionen ett skenval, varefter området annekterades av angriparen. Wikipedia igen:

Området införlivades med Sovjetunionen en månad senare, efter ett skenval med flera underligheter som att valhemligheten bröts, väljare påverkades otillbörligt, röstsedlar byttes ut och flera som röstade emot arresterades efter valet.

Rysslands nuvarande taktik är alltså inte ny. FN:s säkerhetsråd avsåg idag besluta att ”inte erkänna någon förändring av Krims status på basis av denna folkomröstning”. Naturligtvis lade Ryssland in sitt veto. Kina lade glädjande nog ned sin röst. SvD rapporterar.

Men det avsedda beslutet i säkerhetsrådet är korrekt. En stat kan inte genomföra en militär invasion av en del av ett annan självständig stat i syfte – eller med resultatet – att mer eller mindre avskilja den delen från den självständiga statens territorium. Inte ens genom att anordna en folkomröstning i strid med den invaderade statens vilja. Angreppskrig är inte tillåtet enligt folkrätten, detta oavsett om något skott avlossats eller ej.

Källa

Det är, kan man notera, enligt folkrätten inte heller tillåtet att, som de ryska soldaterna gjort på Krim, och som sker på bilden ovan, uppträda utan ”att bära ett utmärkande tecken, som är fastsittande och igenkännligt på avstånd”. I alla fall enligt Avd I, Kap I, Art I, 1 st 2 p i bilagan till den IV. Haagkonventionen från år 1907 (Lantkrigreglementet).

Rysslands förakt för folkrätten är uppenbart.

Ryssland respekterar alltså inte Ukrainas territoriella integritet, och har dessutom tidigare visat sig inte respektera Georgiens territoriella integritet. Ryssland kontrollerar nämligen Sydossetien, efter en militär invasion där. De flesta anser att Sydossetien alltjämt tillhör den självständiga staten Georgien. Dessutom kontrollerar Ryssland Transnistrien som rätteligen nog tillhör den självständiga staten Moldavien.

Sådär håller det på. Vilken stat kommer Ryssland härnäst att angripa? Att ett sådant angrepp kommer att ske, det verkar tyvärr oundvikligt. Åtminstone så länge som den ryska statsledningen består av imperialister och revanschister.

– I kväll läser jag i DN att ”Ryssland överväger att ingripa ytterligare i Ukraina”. Man läser där också att Ukrainas militär i dag lördag avvärjde ”ett ryskt militärt försök att nå en landtunga angränsande till Krimhalvön. Ukraina satte in flyg samt mark- och fallskärmstrupper”.

Ryssland kommer således nog inte att vika ned sig i första taget i Ukraina gällande Krim.

Frågan är varför Ukraina ska behöva vika ned sig och acceptera Rysslands folkrättsbrott? Om Västerlandet inte gör något för att stödja Ukraina att återta Krim, medför det att även Västerlandet viker ned sig. Då hamnar vi i en situation liknande den i östra Polen 1939, som jag skrev om ovan. Vi hamnar i en situation liknande den i Sudetlandet 1938, som jag skrev om här.

Det enda som Västerlandet borde acceptera är därför att de ryska ockupationstrupperna omedelbart utrymmer Krim. Om de inte gör det frivilligt återstår endast att tvinga bort dem.

Tillägg 2014-03-16: Ulf Gudmundsson hittar fler exempel på riggade val i sovjetisk regi i dagens SvD och Peter Wolodarski hittar i dagens DN andra intressanta paralleller med situationen under VKII.

Tillägg 2014-03-17: Utmärkt ledare i DN idag: ”Backa inte för Putin”.

Führerhögkvarteret meddelar: Vi erkänner aldrig Polen

Jag har tidigare bloggat om att den nuvarande situationen i Gaza liknar den i Berlin 1945. Men det finns andra likheter än dem jag nämnde där.

Hamas stående slogan är: ”Vi erkänner aldrig Israel”. Det var precis så Hitler ansåg om Polen. Det var därför Molotov-Ribbentrop-pakten ingicks, i vilken Hitler och Stalin (i en hemlig överenskommelse) delade Polen mellan sig.

Hitlers behandling av polackerna liknade den som judarna utsattes för. Både judar och polacker var ”Untermenschen” och båda folkgrupperna skulle elimineras. Vad som hände med judarna är välkänt. Men ett liknande öde utstakades för polackerna.

Heinrich Himmler uttalade, att ”alla polacker kommer att försvinna från världen. Det är nödvändigt för det stortyska folket att anse det som en huvuduppgift att utplåna (destroy) alla polacker”. Läs mera här.

Och här kan du läsa, att ”Hitler bemyndigade sina befälhavare att utan nåd eller förbarmande döda alla män, kvinnor och barn av polsk härkomst eller som talar polska. Endast på detta sätt kan vi få det ‘Lebensraum’ som vi behöver”.

Hamas-terroristen Rantissi uttalade följande: ”Jag svär vid den allsmäktige guden att vi inte kommer att lämna en enda jude kvar i Palestina”, Hamas-terroristen Yassin, sade att ”Israel måste försvinna från kartan”. Detta framgår här.

Hitler och Himmler hade alltså motsvarande synsätt i förhållande till polackerna och Polen: ”Vi erkänner aldrig Polen. Vi kommer inte att lämna en enda polack kvar i Polen”.

Under dessa auspicier inledde Tyskland ett angreppskrig mot Polen. Man lyckades till en början underkuva landet, men till slut förlorade man ju det andra världskriget. Det är värt att notera, att palestiniernas ledare under det andra världskriget, stormuftin Hajj Amin al-Husseini stod på Hitlers sida under hela kriget.

En tid efter det tyska nederlaget inledde några arabstater ett angrepps- och utplåningskrig mot Israel, ett krig som dessa arabstater förlorade. Palestinierna hade tillerkänts ett eget land av FN. Men i stället för att acceptera detta, valde man att försöka utplåna Israel. Detta försök misslyckades, och intill denna dag har alla sådana försök alltid misslyckats.

Men än idag, flera angreppskrig senare, är Hamas’ devis ändå: ”Vi erkänner aldrig Israel”.

Tysklands nederlag i det andra världskriget medförde att tidigare tyskt territorium blev polskt. Cirka femton miljoner tyskar tvingades lämna det nuvarande Polen. De har accepterat detta. Tyskland ville utplåna Polen, men fick i stället avträda territorium till just Polen. Tyskland har efter nederlaget i det andra världskriget inte mera angripit Polen för att försöka utplåna landet.

Arabstaternas nederlag i flera krig mot Israel har dock inte medfört att
strävan att utplåna Israel upphört.

Hur skulle situationen vara om femton miljoner förlorande tyskar och deras ättlingar ännu i denna dag hade suttit i ”flyktingläger” i nuvarande Tyskland, och därifrån avskjutit raketer mot Polen under stridsropet ”Vi erkänner aldrig Polen”? Hade Polen då haft rätt att försvara sig – även från tidigare tyskt territorium?

***

Läs även andra bloggares åsikter om Polen, Hitler, Himmler, Tyskland, angreppskrig, Israel, Gaza, Berlin, Molotov, Ribbentrop, Stalin, judar, polacker, Lebensraum, Rantissi, Hamas, Yassin, terror, stormuftin av Jerusalem, FN