Vad kommer Rysslands pågående folkrättsbrott i Ukraina att leda till?

I morgon är det ”folkomröstning” på Krim, dvs. den del av den självständiga staten Ukraina som i strid med folkrätten invaderats och ockuperats av Ryssland. I folkomröstningen ska ställning tas till följande två frågor (Källa: Wikipedia):

Ryska:

1. ”Вы за воссоединение Крыма с Россией на правах субъекта Российской Федерации?”
2. ”Вы за восстановление действия Конституции Республики Крым 1992 года и за статус Крыма как части Украины?”

Svenska:

1. ”Föredrar du att Krim blir en del av Ryska federationen?”
2. ”Föredrar du att Krim återgår till konstitution[en] från 1992?”

Status quo ante bellum kan man alltså inte alls rösta på, dvs. det tillstånd som gällde innan Ryssland invaderade och ockuperade Krim.

Nå, situationen företer onekligen mycket beklagansvärda likheter med vad som hände när Sovjetunionen, efter Molotov-Ribbentrop-pakten och Nazitysklands angrepp på den självständiga staten Polen, invaderade och ockuperade östra Polen. Där genomförde Sovjetunionen ett skenval, varefter området annekterades av angriparen. Wikipedia igen:

Området införlivades med Sovjetunionen en månad senare, efter ett skenval med flera underligheter som att valhemligheten bröts, väljare påverkades otillbörligt, röstsedlar byttes ut och flera som röstade emot arresterades efter valet.

Rysslands nuvarande taktik är alltså inte ny. FN:s säkerhetsråd avsåg idag besluta att ”inte erkänna någon förändring av Krims status på basis av denna folkomröstning”. Naturligtvis lade Ryssland in sitt veto. Kina lade glädjande nog ned sin röst. SvD rapporterar.

Men det avsedda beslutet i säkerhetsrådet är korrekt. En stat kan inte genomföra en militär invasion av en del av ett annan självständig stat i syfte – eller med resultatet – att mer eller mindre avskilja den delen från den självständiga statens territorium. Inte ens genom att anordna en folkomröstning i strid med den invaderade statens vilja. Angreppskrig är inte tillåtet enligt folkrätten, detta oavsett om något skott avlossats eller ej.

Källa

Det är, kan man notera, enligt folkrätten inte heller tillåtet att, som de ryska soldaterna gjort på Krim, och som sker på bilden ovan, uppträda utan ”att bära ett utmärkande tecken, som är fastsittande och igenkännligt på avstånd”. I alla fall enligt Avd I, Kap I, Art I, 1 st 2 p i bilagan till den IV. Haagkonventionen från år 1907 (Lantkrigreglementet).

Rysslands förakt för folkrätten är uppenbart.

Ryssland respekterar alltså inte Ukrainas territoriella integritet, och har dessutom tidigare visat sig inte respektera Georgiens territoriella integritet. Ryssland kontrollerar nämligen Sydossetien, efter en militär invasion där. De flesta anser att Sydossetien alltjämt tillhör den självständiga staten Georgien. Dessutom kontrollerar Ryssland Transnistrien som rätteligen nog tillhör den självständiga staten Moldavien.

Sådär håller det på. Vilken stat kommer Ryssland härnäst att angripa? Att ett sådant angrepp kommer att ske, det verkar tyvärr oundvikligt. Åtminstone så länge som den ryska statsledningen består av imperialister och revanschister.

– I kväll läser jag i DN att ”Ryssland överväger att ingripa ytterligare i Ukraina”. Man läser där också att Ukrainas militär i dag lördag avvärjde ”ett ryskt militärt försök att nå en landtunga angränsande till Krimhalvön. Ukraina satte in flyg samt mark- och fallskärmstrupper”.

Ryssland kommer således nog inte att vika ned sig i första taget i Ukraina gällande Krim.

Frågan är varför Ukraina ska behöva vika ned sig och acceptera Rysslands folkrättsbrott? Om Västerlandet inte gör något för att stödja Ukraina att återta Krim, medför det att även Västerlandet viker ned sig. Då hamnar vi i en situation liknande den i östra Polen 1939, som jag skrev om ovan. Vi hamnar i en situation liknande den i Sudetlandet 1938, som jag skrev om här.

Det enda som Västerlandet borde acceptera är därför att de ryska ockupationstrupperna omedelbart utrymmer Krim. Om de inte gör det frivilligt återstår endast att tvinga bort dem.

Tillägg 2014-03-16: Ulf Gudmundsson hittar fler exempel på riggade val i sovjetisk regi i dagens SvD och Peter Wolodarski hittar i dagens DN andra intressanta paralleller med situationen under VKII.

Tillägg 2014-03-17: Utmärkt ledare i DN idag: ”Backa inte för Putin”.

Är Krim det nya Sudetlandet? Och Putin den nye Hitler?

Den pågående ryska aggressionen i Ukraina företer oroväckande likheter med händelseförloppet när Nazityskland år 1938 annekterade det huvudsakligen av tyskar bebodda Sudetlandet i dåvarande Tjeckoslovakien.

Hitler ville ju lägga under sig alla av tyskar bebodda områden och började med att annektera just Sudetlandet, och införliva det i Stortyskland. Västmakterna lät det ske, precis som västmakterna idag tydligen låter Ryssland annektera det huvudsakligen av ryssar bebodda Krim.

Om händelserna år 1938 berättar Wikipedia följande: ”Genom Münchenöverenskommelsen 1938 avträdde Tjeckoslovakien området till Tredje riket, där det kvarstannade till krigsslutet 1945, då det återbördades till Tjeckoslovakien. Vid Münchenöverenskommelsen deltog Hitlers Tyskland, Mussolinis Italien samt Frankrike och Storbritannien. Genom eftergiften till Hitler trodde sig den brittiske premiärministern Neville Chamberlain ha räddat ”freden i vår tid”.

Men inte blev det fred i deras tid. Frågan är om eftergiften till Putin kommer att leda till fred i nutid. Hitler nöjde sig inte, och med facit i hand borde några eftergifter inte ha gjorts till honom år 1938. Varför finns det då anledning acceptera Putins folkrättsvidriga de facto annektering av Krim? Varför finns det anledning tro att den ryska statsledningen kommer att nöja sig därmed? Tvärtom finns en överhängande risk för att ryssarna vill gå vidare och försöka sammanföra alla ryssar i ett storryskt rike, precis som Hitler försökte sammanföra alla tyskar i det stortyska riket.

Den typen av imperialism misslyckades Hitler med, fast det krävdes ett långt och blodigt krig för att övertyga honom om det. Det krävs knappast ett fullt så långt och blodigt krig för att ge Krim tillbaka till Ukraina. Fast i stället för att våga en sådan konfrontation och vinna en sådan relativt enkel seger, väljer väst av allt att döma att kapitulera och ge Putin vad han vill ha. Vad händer om han som nästa steg vill annektera de baltiska staterna? När kommer västmakterna att sätta stopp? När Putin vill annektera USA under förevändning att han vill skydda ryssarna där? Mitt råd till Obama, precis som jag skulle ha rått Chamberlain, är: Bättre att stämma i bäcken än i ån.

Det bör också i sammanhanget noteras vad som hände med de tyskar som bland annat bodde i de områden som Hitler annekterade, sedan Nazityskland besegrats. Jo, de fördrevs, bland annat från Sudetlandet, till ett Tyskland som till ytan var mycket mindre än det område som utgjorde Tyskland före det andra världskriget. Om dagens västmakter har modet att på motsvarande sätt besegra dagens ryska imperialism, är parallellen uppenbar även i detta avseende. Det borde då inte möta något hinder att fördriva ryssarna i Ukraina, på Krim, i Estland, Lettland och Litauen från dessa länder till ett mycket mindre Ryssland, vars gränser kanske för säkerhets skull borde dras någonstans öster om Uralbergen …

Men andra världskrigs-logiken kanske inte är användbar längre, må någon invända. Att fördriva människor är numera förbjudet. Men det är också förbjudet att, som ryssarna gör just nu, lägga under sig andra staters territorier. Om västmakterna accepterar ryssarnas brott, kan de inte gärna anse att det verkligen är något brott. Därmed har hela folkrätten fallit samman. Då är det också tillåtet att fördriva ryssar, precis som det var tillåtet att fördriva tyskar efter det andra världskriget.

Detta då under förutsättning att Ryssland besegras. Men det behöver inte gå så långt. Vad som behövs nu är att Ukraina med västmakternas hjälp återfår kontrollen över Krim. Med de medel som erfordras. Då troligen i första hand militära medel.

Men i stället tycks västmakterna dock tyvärr nu kapitulera, precis som Chamberlain kapitulerade år 1938 i den fåfänga förhoppningen att det imperialistiska Nazityskland skulle låta sig nöja.

Den bittra sanningen är dock att imperialister aldrig låter sig nöja. Det visade Nazityskland klart under det andra världskriget. Det visar de ryska imperialisterna nu på Krim. Det visar dessutom de imperialistiska islamisterna alltid.

Det gäller att alltid stå detta onda emot. Att aldrig göra eftergifter någonsin, någonstans.

Länkar: Wilhelm Agrell i SvD; Gunnar Hökmark uttalar sig föredömligt, också i SvD.