PFLP-terrorister mördar fyra judar i Jerusalem sedan Sveriges Konung gratulerat Palestinska Myndigheten – som PFLP tillhör

Nu blev det kanske lite mycket på en gång. Jag påstår inte att det finns något direkt samband mellan Konungens gratulation och judemorden. Fast kanske ett indirekt. Låt mig försöka förklara.

Klart är att fyra judar mördades, och många fler skadades, i en attack mot en synagoga i västra Jerusalem i morse. The Times of Israel rapporterar om detta, såväl som the Algemeiner.

Algemeiner skriver följande:

The two assailants, Uday and Ghassan Abu Jamal, in their 20s, were members of the Popular Front for the Liberation of Palestine. The two are reportedly relatives of terrorists released in the prisoner swap with Hamas to gain the release of former IDF soldier Gilad Shalit in 2011.

Så här ser PFLP-mördarna e.u. ut i ansiktena (foto t.v.). Och i Gaza firade man som vanligt judemorden genom att dela ut godis (foto t.h.)

Det är alldeles klart att EU, och därmed rimligen även Sverige (fast säker kan man inte vara numera), anser att PFLP är en terrororganisation. Läs här t. ex. (pdf).

Det är också alldeles klart att PFLP har tre platser i det ”Palestinska parlamentet” (på engelska: Palestinian Legislative Council), åtminstone om man läser här. De fick visserligen bara drygt 4 procent av rösterna, men ändå, tre platser har de.

Det ”palestinska parlamentet” är rimligen en del av den ”palestinska myndigheten”.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har uttalat att morden ”is the direct result of the incitement being led by Hamas and Abu Mazen, incitement which the international community is irresponsibly ignoring”.

Jag tror mer på det än på vad Mahmoud Abbas, aka. ”Abu Mazen” säger när han fördömer morden. Detta kan du läsa om här.

Varför då? Jo, för att PFLP är en del av samma entitet som Mahmoud Abbas själv, nämligen den Palestinska Myndigheten. En myndighet som Sveriges nuvarande tillfälliga regering erkänt som stat!

Kan det bli mera tydligt att Sveriges regering erkänt en terrorstat? Nej knappast, enligt min ringa mening.

Tråkigt då att även Hans Majestät Konungen, som ju alltid tyvärr numera tvingas gå i regeringens ledband, den 15 november i år skickat en gratulation till terrorstaten ”Palestina” på dess ”självständighetsdag”. En gratulation som ser ut så här:

Källa

En implicit gratulation till dagens judemördare, skulle jag säga! En gratulation som otvetydigt ger judehatet vind i seglen!

Nej, i stället för att erkänna och gratulera allt detta judehat, allt detta pågående angrepps- och utplåningskrig mot judarna och den judiska staten Israel – ett angrepps- och utplåningskrig som i vidare mening även pågår mot Sverige och hela den judisk-kristna liberala och demokratiska västerländska civilisationen – måste Sveriges regering – och Konung! – snarast ta avstånd från allt detta.

Om icke, så kan Sveriges nuvarande regering inte betecknas som annat än en antisemitisk regering.

Sveriges regering borde – jag har sagt det förut, även under den förutvarande regeringen – förklara den ”palestinska myndighetens” sändebud i Sverige för ”persona non grata”.

Men nej, Sveriges Konung tas till gisslan för vad som förefaller vara underkastelsen under detta angrepps- och utplåningskrig.

Den svenska nuvarande förhoppningsvis mycket kortlivade regeringens erkännande av ”Palestina” som stat kan inte gärna betecknas som annat än ett led i uppgivandet av försvaret av den judisk-kristna liberala och demokratiska västerländska civilisationen.

Låt oss därför hoppas att detta erkännande kan bringas till ett snabbt avslut.

Ett avslut som exempelvis bör kunna inträffa efter att Sverigedemokraterna förhoppningsvis fäller den nuvarande av allt att döma antisemitiska svenska regeringens budgetförslag …

Uppdatering 2014-11-19: Ytterligare en person har nu avlidit till följd av gårdagens terrorangrepp. Det var denna gång inte en jude, utan en drusisk polisofficer. Fem döda alltså. Läs tex. här.

Lukas Berggren har skrivit en mycket läsvärd ledare i dagens Världen Idag om det problematiska sambandet mellan den svenska regeringens erkännande av och ekonomiska bistånd till terrorentiteten ”Palestina” och terrorn mot judar: ”Erkännandet ger förstås råg i ryggen till den palestinska ledarna, både i Gaza och på Västbanken. Sverige står med dem”. Att den svenska nuvarande regeringen stöder denna terror och detta utplåningskrig mot judarna och Israel, det är tyvärr uppenbart.

Abbas må ha fördömt morden. Men det är nog bara ett spel för det västerländska galleriet. Här kan du läsa hur en av Abbas’ rådgivare, Sultan Abu Al-Einein, just idag tvärtom vill välsigna terroristernas vapen: bilar, knivar och yxor. Så någon anledning att lita på att Abbas’ fördömande är uppriktigt menat finns knappast alls. I ”Palestina” råder antagligen taqiyya: Ljug så mycket du vill, i synnerhet för ”otrogna”, om det gynnar islams och din egen sak. När Abbas fördömer judemorden är det nog just en sådan taqiyya-lögn.

Länk: Ynet.

google_ad_client = ”ca-pub-5162672001424828”;
google_ad_slot = ”0495075976”;
google_ad_width = 300;
google_ad_height = 250;

Dagens notiser – Antisemitism i Donetsk, Europas oansvariga palestinska bistånd, al-Fatahs ordförande hyllar judemördare

Jag har förut förmedlat notiser under rubriken ”Lördagsnytt” eller någon annan dags ”nytt”. Från och med nu blir rubriken ”Dagens notiser” i stället.

Antisemitism i Donetsk Ett flygblad utdelat i Donetsk av vad som förefaller vara pro-ryska separatister, kräver att judarna där ska registrera sig och dessutom betala en avgift för denna registrering. Ynet rapporterar. Så här ser flygbladet ut:

Är de proryska separatisterna alltså också antisemiter? Att några av dem är det är tydligen klart. Ytterligare ett argument för att motstå den pågående russifieringen i Ukraina!

Tillägg 2014-04-18: NYTimes rapporterar, att det inte är så alldeles säkert vem som spridit dessa flygblad och i vilket syfte. Det finns antisemiter på båda sidor, samt även andra agendor än de rent antisemitiska. ”The fog of war” breder ut sig. – JPost rapporterar också.

Europas oansvariga palestinska bistånd Det är stoppabojkott.se som rapporterar om detta, och bland annat hänvisar till ett uttalande av Michael Theurer, ordförande i ”the European Parliament’s Committee on Budgetary Control”. Theurer hänvisar till en rapport från den Europeiska revisionsrätten. Jag återger här Theurers uttalande i översättning av stoppabojkott.se:

I sin rapport, som publicerades i december, pekade Europeiska revisionsrätten på stora brister i hanteringen av EU-stöd till den palestinska myndigheten och uppmanade till en seriös översyn av finansieringsmekanismen.

Bland annat kritiserade revisionsrätten att det inte finns några villkor för EU:s bistånd till den palestinska myndigheten. Detta är ett överraskande undantag från principen om EU:s berömda “mer för mer”, enligt vilket EU erbjuder förstärkt partnerskap och fler incitament för länder som gör fler framsteg mot demokratiska reformer. Denna princip gäller för alla andra mottagare av EU-stöd i världen. Med andra ord är den palestinska myndigheten det enda organ som tar emot EU-medel oberoende av dess mänskliga rättigheter eller ekonomiska resultat.

Revisionsrätten visade också att sedan 2007, har “ett betydande antal” av den palestinska myndighetens tjänstemän i Gaza fått sin lön finansierad delvis genom EU-stöd – trots att de “inte kommer att gå till arbetet på grund av den politiska situationen i Gaza.” Hur exakt gör bidrar detta till fredsbyggande? Och hur kan EU bevara sin trovärdighet hemma när man betalar lön till människor som inte arbetar samtidigt som miljontals europeiska medborgare är arbetslösa?

Revisionsrätten fann också att EU inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet på hur medel som ges till den palestinska myndigheten kan ha använts för andra syften än avsett. Det finns anledning att tro att EU:s ekonomiska stöd har gjort att den palestinska myndigheten använder sin egen allmänna budget för att stödja terrorism eller brottslig verksamhet.

Den palestinska myndigheten avsätter till exempel en betydande del av sin budget till att betala löner till palestinska fångar som dömts för terrorbrott. Dessa löner är upp till fem gånger högre än den genomsnittliga lönen på Västbanken. Fångar får också stora anslag från den palestinska myndigheten. Enligt det israeliska utrikesministeriet år 2012 uppgick den palestinska myndighetens betalningar till dömda terrorister i israeliska fängelser – och till de anhöriga till avlidna terrorister (inklusive självmordsbombare) – för mer än 16 % av årliga utländska donationer och bidrag till budgeten till den palestinska myndigheten. I februari i år tillkännagav den palestinska ministern för fångarnas angelägenheter att 30 miljoner euro (SB anm.: närmare 300 miljoner svenska kr) kommer att tilldelas nuvarande eller före detta fångar under 2014.

Om man därtill lägger att de palestinska araberna, såvitt framgår av diagrammet nedan, mottar mångdubbelt mer i bidrag än något annat land och folk, förefaller revisionsrättens kritik av detta villkorslösa bistånd som alltmera befogat. Till detta kommer att just de palestinska araberna i mycket högre utsträckning än något annat folk består av personer som vill utplåna en annan stat, nämligen Israel. Revisionsrättens kritik framstår därigenom som fullständigt befogad. Biståndet framstår därigenom som fullständigt obefogat.

För det finns väl knappast någon anledning att så till den milda grad stödja ett folk vars majoritet vill utplåna ett annat folks land?

Ordföranden för svenska socialdemokraternas systerparti al-Fatah hyllar judemördare Något som skedde i samband med att de numera döda judemördarnas kvarlevor överfördes till den ”Palestinska Myndigheten”. Det framgår här.

The PA Prime Minister ”consoled the relatives” and ”conveyed President Mahmoud Abbas’ condolences,” the official PA daily reported, and ”expressed his wishes that God grant them His Paradise and grant their families forbearance and solace.” [Al-Hayat Al-Jadida, March 13, 2014]

Och vilka är det då som har dött? Deras namn och deras brott framgår nedan:

Maher Hbeishah carried out a suicide bombing on a bus in Haifa on Dec. 2, 2001, killing 15 people and wounding around 40. Imad Zubeidi executed his suicide bombing at a bus stop in Kfar Saba (city near Tel Aviv) on April 22, 2001, killing 1 and wounding more than 40. Israel transferred their bodies to the PA last month.

Sådana gärningar är det som Mahmoud Abbas hyllar. Gör de svenska socialdemokraterna också det? Har aldrig hört eller läst att någon socialdemokrat direkt tagit avstånd från al-Fatah i alla fall.

Men oavsett detta får såväl den palestinska myndigheten, som en myckenhet andra anti-israeliska organisationer närmast obegränsad tillgång till ”bistånd”, såväl från Sveriges regering som från EU.

Så går det till i Sverige och EU. Antisemitism? Svaret är tyvärr åtminstone enligt min ringa mening klart. Svaret är: Ja!

Det tar vi i hand på sade Bildt till Abbas:

Källa

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt tycks tyvärr också vara kompis med antisemiten Abbas:

Källa

Sveriges regering har till och med tvingat Hans Majestät Konungen att ta emot antisemiten Abbas. Inget handslag där dock, åtminstone inte på bild. Det hedrar Hans Majestät!:

Källa

Glad Påsk i alla fall! Eller som det heter på hebreiska חג הפסחא שמח

Idag gav Kungen audiens för Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan på Kungliga slottet

Ungefär så står det att läsa på hovets hemsida. Här är tom. ett foto:

Varfördådå, kan man undra. Varför har Sveriges Konung anledning att le i kapp med en sådan man? En man som även kan le i kapp med den islamonazistiska republiken Irans förre president Ahmadinejad:

Det finns knappast någon sådan anledning skulle jag tycka. Erdogan tycks nämligen förespråka ett antisemitiskt förhållningssätt visavi den judiska staten Israel. Du kan ju bara se här vad han håller på med. Dessutom har han understött organisationen IHH. Detta har jag tidigare skrivit om här:

Den 27 juli [2010] skriver Bildt vidare, att ”Från Stockholms horisont har vi ju också strävat efter att utveckla en allt närmare relation till Turkiet, och i allt väsentligt har detta också lyckats. Fredrik Reinfeldt och premiärminister Erdogan talades vid för bara någon vecka sedan, och jag träffar min turkiske kollega Davotuglo relativt ofta.”

Som vi vet stöder den turkiska islamistiska regeringen IHH, som är den drivande kraften bakom spökskeppen till Gaza, en armada som avser att konfrontera den judiska staten genom att bryta den av Israel utfärdade och enligt internationell rätt helt legitima sjöblockaden mot Gaza. Gaza är ett gentemot Israel fientligt territorium, vars regim – Hamas – har som enda syfte att genom anfallskrig utplåna den judiska staten Israel, och varifrån det nästan dagligen sker angrepp mot Israel. Men Carl Bildt vill ändå ”utveckla en allt närmare relation” till Turkiets regering.

Erdogan är också företrädare för en stat som genom angreppskrig anfallit och erövrat en del av den självständiga staten Cypern. Angreppskrig är förbjudet enligt FN-stadgan. Det finns ”Palestinagrupper” som solidariserar sig med de palestinska araber, eller numera kanske i första hand deras förfäder, som i vissa fall med viss rätt påstår sig ha tvingats lämna den nuvarande judiska staten Israel i samband med Israels försvarskrig mot de palestinska araber och andra araber och arabstater som avsåg att utplåna Israel år 1948 och 1967.

Men finns det några ”Cyperngrupper” som solidariserar sig med flyktingarna från norra Cypern? Nej! – Det finns för övrigt såvitt känt inte heller några ”judegrupper” som tycker att de ca en miljon fördrivna judarna från arabstaterna ska ha rätt att återvända dit eller bli kompenserade.

Sveriges Konung har alltså inga problem att ta emot en framstående företrädare för den stat som genomförde anfalls- och erövringskriget mot Cypern.

Men det tycks föreligga avsevärda problem att ta emot företrädare för den judiska staten Israel, som under hela sin existens har tvingats försvara sig mot arabernas angrepps- och utplåningskrig mot just Israel. För när har en premiärminister eller president från Israel mottagits i audiens av Sveriges Konung? Aldrig, vad jag vet.

Erdogans enligt mitt sätt att se mycket oönskade närvaro i Sverige ger alltså upphov till många frågor. Till exempel följande två:

Står Sveriges statsledning upp för hela Cyperns självständighet? I så fall måste Sveriges statsledning ta avstånd från Erdogans erövrings- och ockupationspolitik.

Står Sveriges statsledning upp för Israels rätt att existera? I så fall måste Sveriges statsledning ta avstånd från Erdogans nära samröre med IHH.

Vi avvaktar svaren med spänning, och naturligtvis vet vi alla att Sveriges Konung tyvärr bara är ett viljelöst rö för den svenska regeringens i detta fallet antisemitiska vind. Sådan är Sveriges Grundlag. Tråkigt men sant.

Fast eftersom Erdogan tyvärr är närvarande i Sverige just nu, så är det ju guldläge för Carl Bildt att just nu i klara verba tala om för Erdogan att Sveriges folk inte accepterar att Turkiet ockuperar norra Cypern, och inte heller accepterar hans stöd för IHH eller någon annan turkiskbaserad antisemitisk eller antisionistisk entitet.

– Men tror du att Bildt lär göra det? Nej, så naiv är nog ingen. För Carl Bildt tycks vara för Turkiet, då framförallt som medlem i EU, och detta oavsett den turkiska statsledningens antisemitism (manifesterad genom stödet för IHH) och imperialism (manifesterad inte minst genom anfalls- och erövringskriget mot norra Cypern)

Jag noterar dock med tillfredsställelse att såväl Per Gudmundson i SvD som Wolfgang Hansson i Aftonbladet är starkt skeptiska mot Erdogans agenda. Hansson :

Han [dvs Bildt] och Sverige har av oklar anledning tagit på sig rollen som Turkiets hejaklack i Europa. Hur allvarliga brott regimen än begår så verkar det övergripande målet om att få med Turkiet i EU vara viktigare än allt annat.

Men så kan det naturligtvis inte förhålla sig! Det finns viktigare mål än så, varav ett är försvaret av Israel.

Låt oss således hoppas att Sveriges regering, inte minst Carl Bildt, någon gång ska ta intryck av allt detta.

Låt oss hoppas att Sveriges regering och Carl Bildt ska inse att det för närvarande övergripande målet inte alls är att få med Turkiet i EU, utan snarare att förmå Turkiet att upphöra med ockupationen av norra Cypern, att upphöra med sitt stöd till IHH, och inte minst förmå Turkiets statsledning att uttryckligen och oåterkalleligen stå upp för Israels rätt att existera som judisk stat!

Som Wolfgang Hansson/rubriksättaren skriver: ”Sverige måste sluta gulla med Turkiet”!

Tillägg 2013-11-08: Sveriges Radio rapporterar, att Sveriges statsminister Reinfeldt uppger att ”Sverige kommer att säga ja” till ett Turkiskt medlemsskap i EU. Ett ja som, inte ”Sverige”, utan ”Sveriges regering” tycks vilja avge utan några som helst förbehåll eller reservationer. Det är inte mycket som Sveriges regering hittills insett, tydligen.

Tillägg 2013-11-18: The Clarion Project förmedlar till yttermera visso följande foto när Erdogan glatt hälsar på terrorledaren, antisemiten och islamonazisten Khaled Mashaal från Hisbollah:

Är detta verkligen ett passande sällskap för Sveriges Konung? Retorisk fråga, för svaret är givetvis entydigt NEJ!

Länk: SvD.

Fatahs tvetalan: Säger att Israel ska utplånas när de tror att omvärlden inte lyssnar

Det framgår såväl i Fatahs stadgar som av filmen härnedan vad som är Fatahs syfte: Israels utplåning. Budskapet är ett helt annat till omvärlden. Det talas om ”tvåstatslösning” t. ex. Och omvärlden går ofta på det, tyvärr.

Jag noterar ett inlägg på Svt Debatt av ”Palestinas” ambassadör i Sverige Hala Husni Fariz. Hon skriver bland annat att godkännandet av ”Palestina” som ”stat” i FN ”bekräftar världens rättsliga åtagande till det palestinska folkets oemotsägliga och icke-förhandlingsbara rätt till självbestämmande, precis som övriga folk i världen.”

Detta skrivs alltså av en person som företräder ”Palestina”, en entitet vars ”president” är Fatah-ledaren Mahmoud Abbas. Fatah har gång på gång bekräftat att man inte erkänner judarnas ”icke-förhandlingsbara rätt till självbestämmande”, deras rätt till staten Israel. Som framgår av filmen. Hon borde alltså ha tillagt ”precis som övriga folk i världen, med undantag av judarna”.

Fatah och ambassadören (bild nedan när hon introducerades vid hovet) talar med kluven tunga. Tro dem inte när de påstår att de är för en tvåstatslösning. De strävar entydigt efter en enstatslösning och den enda statens namn kommer inte att bli Israel om de får som de vill. Den saken är klar.

”Det tar vi i hand på”, sade drottningen. Och Hans Majestät Konungen log och instämde. Fast riktigt vad de var överens om förblir nog oklart:

Copyright: Kungahuset.se Foto: Henrik Garlöv

Carl Bildt uppgraderar terrorentiteten "Palestinas" sändebud i Sverige till ambassadör

Man tror inte sina ögon eller öron. Men det är faktiskt sant. PLO:s representant i Sverige ska härefter kallas ambassadör, detta sedan Sveriges regering ”uppgraderat” ”Palestinas” ”generaldelegation” till ”representation”. Många citationstecken blir det, eftersom knappast något av dessa ord har någon förankring i något annat än illusionen av ytterligare en Västpalestinsk stat vid sidan av Östpalestina, dvs. Jordanien.

En ambassadör representerar normalt en stat. PLO:s ”ambassadör” gör det definitivt icke. En ”generaldelegation” är ett påhittat ord enkom anpassat för att den palestinska myndigheten ska kunna ha någon slags skenbart diplomatisk verksamhet. En ”representation” är också något hittills tämligen okänt i den diplomatiska terminologin, åtminstone såvitt avser utländska entiteters diplomatiska verksamhet i Sverige. Men just när det gäller terrorentiteten ”Palestina” är uppfinningsrikedomen oändlig när det gäller att göra den till lags. Då kan vad som helst passera, tydligen.

Samtidigt tycks det råda en begreppsförvirring i ”Stockholm diplomatic list” (pdf). Under rubriken på sid. 207, som lyder ”International Organisations and other Representations” återfinner vi på sid. 215 något som kallas ”General Delegation of Palestine”, vars representant kallas förstesekreterare. Så generaldelegationen tycks redan där vara ett slags representation.

Alltså har nog detta att kalla ”Palestinas” representant i Sverige för ambassadör inte egentligen något med denna terminologi att göra utan med regeringens obegripliga och osunda önskan att vara terrorentiteten ”Palestina” till lags.

Detta samtidigt som raketerna från ”Palestina” oupphörligen landar i den stat som alltför många av terrorentiteten ”Palestinas” företrädare har föresatt sig att utplåna, dvs. Israel. Något som framgår i de flesta av den terrorentitetens ”styrdokument”. Här är den senaste rapporten.

Carl Bildts mottagande av denna ”ambassadör” har mött en mycket berättigad kritik. SvD skriver:

Folkpartiets utrikespolitiske talesman Fredrik Malm beklagar beslutet att uppgradera den palestinska representationen i Sverige till ambassadör.

– Det är tråkigt att Carl Bildt har fattat det beslutet och det är olyckligt att det kommer just vid den tidpunkt då FN ska diskutera erkännandet av en Palestinsk stat, säger han till TT.

Carl Bildt menar, enligt UD:s pressmeddelande, att orsaken till denna ”uppgradering” är, att ”[d]et palestinska statsbyggande arbetet har gjort stora framsteg”. – Men samtidigt måste man, vilket Bildt inte gör, inse att det palestinska arbetet att förstöra dess grannstat – Israel – också pågår oförtrutet. Detta trots att stater ska vara ”goda grannar” enligt FN-stadgan.

Varför ska arbetet att bygga en egen stat – vilket jag starkt ifrågasätter att PLO egentligen syftar till – premieras, samtidigt som arbetet att utplåna grannstaten Israel – något som jag starkt misstänker att PLO egentligen syftar till – pågår?

Det står också i UD:s pressmeddelande, att ”ambassadören … inbjuds till … audiens hos H.M Konungen”.

Hans Majestät borde kategoriskt vägra motta någon representant från terrorentiteten ”Palestina” intill dess ”Palestina” erkänt Israels rätt att existera som judisk stat och upphört med terrorangrepp mot Israel, samt visat att man vill vara Israels ”goda granne”.

Men det kommer han naturligtvis inte att göra, för han är bunden av regeringens beslut.

Samtidigt som Konungariket Sverige betalar pensioner till palestinska terrorister och mördare, belönar man nu ytterligare terrorn genom att ”uppgradera” terror-representanten till ”ambassadör” och inbjuder henne dessutom till audiens hos Konungen.

En skandal är det och ytterligare en skam för Sverige.

Länkar: DN, Dagen, Sveriges Radio.

Ärkehertig Otto av Österrike har avlidit

Han tillhörde ätten Habsburg-Lothringen och var Österrike-Ungerns senaste kronprins, son till den senaste kejsaren. Vid ceremonin i Stefansdomen i Wien sjöngs den österrikiska kejsarhymnen, detta i närvaro av republiken Österrikes förbundspresident Heinz Fischer! På filmen står presidenten bredvid det svenska kungaparet, men han sjöng inte med. Inte sjöng ”Der Schwedenkönig” heller så mycket – inte så mycket som Hennes Majestät Drottningen av Sverige i alla fall! Se här:

Det var kanske sista gången vi fick höra och sjunga med i den sången i mera officiella sammanhang i Österrike. Men vem vet. Arvet är ändå till slut en starkare och mera varaktig kraft än valet. Det ena utesluter inte det andra dock. Läs här vad jag tidigare skrivit därom.

Här är texten till första versen:

Gott erhalte, Gott beschütze
Unsern Kaiser, unser Land!
Mächtig durch des Glaubens Stütze
Führt er uns mit weiser Hand!
Laßt uns seiner Väter Krone
Schirmen wider jeden Feind:
Innig bleibt mit Habsburgs Throne
Österreichs Geschick vereint.

De två sista raderna lyder på – prosaisk – svenska ungefär sålunda: ”Österrikes öde är nära förenat med den habsburgska tronen”. Sådant sjöng man alltså senast i lördags i Stefansdomen, i republiken Österrike…

Länkar: Carl Bildt om Otto von Habsburg, Fältmarskalken.

Kungen i stan!

För att dels fortsätta den nuvarande rojalistiska trenden, som inleddes i denna bloggning, dels inte bara prata om elände, visar jag här en bild på när HMK besökte min födelsestad Kristinehamn någon gång i medio av 1970-talet. Bilden har jag tagit själv och till vänster om Konungen ser du dåvarande landshövdingen i Värmlands län – ”Konungens befallningshavande” – Rolf Edberg, samt till höger kommunfullmäktiges i Kristinehamn dåvarande ordförande Vilhelm Gustavsson, tillika min svensklärare i grundskolan.

Alla var glada! Visst var det bättre förr – och ju förr dess bättre, med vissa reservationer, men ändå! 🙂

***

Läs även andra bloggares åsikter om monarki, Vilhelm Gustavsson, Kristinehamn, Rolf Edberg, kungen, Värmland

Arv eller val: monarkin i förlovningstider

I ett inlägg på Brännpunkt i SvD för länge sedan (den 12 juni 2001 närmare bestämt), som du kan läsa här (pdf-nedladdning), skrev jag bland annat följande:

Vad som slår mig i debatten om statsskicket är den totala avsaknaden — av en diskussion kring det som saken egentligen borde gälla, nämligen distinktionen mellan arv och val. Om vi funderar lite på hur mycket av vår livssituation som vi nu levande människor kan ändra genom våra egna val och hur mycket av livssituationen som beror på val som gjorts av tidigare generationer och som vi ärvt av dem, så borde man fort och enkelt kunna finna att vårt nuvarande samhälle på gott och ont – men mest gott – bygger på det som tidigare generationer skapat. Om vi i val försöker ändra rådande förhållanden utan vidare, utifrån vad de nu levande anser vara önskvärt, utan tanke på att de rådande förhållandena byggts upp under generationer av trial and error, så förefaller mig risken stor för att det vi ändrar blir, inte till det bättre utan till det sämre. Samtidigt riskerar vi då också att varje generation måste uppfinna hjulet på nytt. I valsituationen riskerar vi dessutom att göra oss skyldiga till vad Hayek kallade för det konstruktivistiska misstaget, nämligen att tro att vi vet det vi inte vet, att tro att vi vet hur det goda samhället ser ut en gång för alla, och att tro att vi kan välja att skapa det. Det kommunistiska Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland visar detta misstag i allt sitt elände. Vad som erfordras är i stället alltså en stor ödmjukhet inför vårt arv som, vare sig vi är medvetna om det eller inte, betyder mer för oss än de val vi kan göra. Monarkin utgör ett sätt att symboliskt medvetandegöra detta.

SvD 2001-06-12

I dagens Svenska Dagbladet är Per Gudmundson inne på samma tema: ”Samhället stärks av institutioner med annan kontinuitet än partiväsendet”, skriver han här.

Monarkins kritiker vill i stället låta påskina att demokratin, dvs. valprincipen, är mera högtstående än arvet. Men båda har sina fel och förtjänster. Ätten Bernadottes stamfar, Karl XIV Johan, blev dessutom faktiskt vald till kung just på grund av hans förtjänster. Ett val som är giltigt ännu i denna dag.

Om folket hade önskat avskaffa monarkin så hade monarkin blivit avskaffad. För det är ändå folket som i sista hand bestämmer, antingen det riksdagsfolk som valde Karl XIV Johan till tronföljare år 1810 eller det folk som i dag väljer att låta hans arvtagare, vår nuvarande kung, fortsätta vara kung. Valet år 1810 har blivit till ett arv år 2009.

Tänk så många andra val som många människor har gjort under alla år, val som vi dessutom inte har en aning om, men som ändå format världen och de nu levande människorna till sådana de är, på gott och ont, men mest på gott. Det manar till ödmjukhet inför just arvet. Därigenom undviker vi dessutom det konstruktivistiska misstaget.

***

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, liberalism, monarki, det konstruktivistiska misstaget, Hayek, Karl XIV Johan, kungen, arv, val, monarki, republik, Per Gudmundson