Torsdagskompott
Det finns just nu en del ”småsaker” att beakta, tycker jag. Bland annat detta:
– Israeliska media menar, att Donald Boström backar från organstöldsanklagelsen. Läs Haaretz och Jerusalem Post. – Bra jobbat av Boström – om det är sant …
– Vår ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier undgår kritik från JK, för att hon uttalat sig om Boströms artikel. Läs här. – Också alldeles lysande!
– ”Palestinierna minns Arafat på dödsdag”. Det var en rubrik bl. a. i SvD igår den 11 november. Men hur han bör minnas, ja därom har jag bloggat redan när han dog för fem år sedan, år 2004. De flesta av Aftonbladets läsare tyckte då att han bäst borde minnas som terrorist. – Det är inte utan än att jag håller med!
Länkar: Dagen, SvD, Svensk Israel-Information.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, antisemitism, antisionism, terrorism, Elisabet Borsiin Bonnier, Yassir Arafat, Donald Boström, organstöld, JK, Justitiekanslern
Does Sweden love Israel?
”The world loves Israel.” That was my summary of what Haaretz journalist Gideon Levy claimed last spring, when an article by him in which he demanded that the Israeli ”war crimes” in Gaza would be investigated, was also published in the Swedish newspaper Dagens Nyheter (swedish). Levy is among other things known for his strong criticism of the so-called ”occupation”. Read my blogging here (swedish).
Today a new article (swedish), critical toward Israel by the said Levy, is published in the other major Swedish newspaper, Svenska Dagbladet, under the heading: ”Bad, Aftonbladet – miserable, Israel”, with regard to Donald Bostrom’s article in Aftonbladet and the reactions by the Israeli government.
The most miserable, according to Levy, is the Israeli Foreign Minister Lieberman’s handling of the situation: ”When the Israeli government is completely helpless in its defense of the occupation, with all the suffering that it causes daily million Palestinians, the only way is to attack the critics.” This, he writes, have caused a damage which ”will remain very long.”
A third part in this affair which Levy curiously ignores in his argument is the Swedish government. We can all probably agree that damage has been done. Has the Swedish government no role in the injury?
In hindsight is always easy to be wise, but the question remain as to whether Lieberman would have had reason to (over)react if the Swedish government hade endorsed the statement made by Ambassador Borsiin Bonnier, instead of distancing themselves from it. It’s actually our government that Lieberman’s anger is primarily directed against and not Bostrom’s article.
Some lawyers, most recently, the Chancellor of Justice (JK), has also rejected the Swedish Prime Minister’s assertion (swedish) that it would be a crime against the constitution if the government would pronounce an opinion.
I reproduce an article by Swedish news agency TT which – for some reason – was very difficult to find on the internet:
JK: Legal if ministers want to criticize the article
STOCKHOLM
The government can go much further in its criticism of the article in Aftonbladet without violating the Constitution, according to the Chancellor of Justice, JK.
– It’s not quite clear where the boundaries are. There is a lot we can do under the Constitution, though it would still be regarded as politically and legally inappropriate, said the Chancellor Göran Lambertz, who is the state
lawyer and prosecutor in cases of freedom of the press.Prime Minister Fredrik Reinfeldt and Foreign Minister Carl Bildt have during the diplomatic quarrel with Israel over the Aftonbladet article about organs repeatedly made clear that the Constitution forbids them to condemn the newspaper. Both have tried to express understanding for the Israeli outrage, without transgressing any limit.
But ministers could go much further in their criticism, if they so wish, without breaking the law. The threat is more political.
– That was just the case with the Mohammed cartoons and [former social democrat foreign minister] Laila Freivalds behavior. It really was not any doubt that it was legal, but it was seen by KU [parliamentary committe on constitutional issues] as clearly inappropriate, he says.
Freivalds lost the job as foreign minister since she ordered her
employees to warn a web hosting company for the risks of allowing [swedish political party] Sverigedemokraterna’s online magazine to publish the cartoons.But there is still a space left to exploit, according to Lambertz. A minister can safely say that ”we have no reason to believe this”, he says, but it would be to go over the limit to critizise the decision to publish.
TT
When Prime Minister Reinfeldt said that the law forbids the government to have an opinion on the content of Bostrom’s article, it seems, therefore, if one would follow Lambertz’ line of reasoning, that the prime minister for political reasons took hiding behind the law.
What are these political reasons?
Sweden, as the incumbent presiding nation of the EU has, in a statement joined in the U.S. criticism of the Jewish settlements in the ”West Bank” and East Jerusalem – but it has not expressed any criticism of the Arab settlements in East Jerusalem, a city where the Arab share of the population moreover, increases.
If the purpose of this criticism of Israel is to put pressure on Israel, such pressure would certainly be reduced if the Swedish government should in any however small way meet the Israeli demands. Lieberman’s reaction then can be explained as an attempt precisely to reduce this pressure.
But why should we put pressure on Israel? At a time when almost all the political movements that the PLO is made up of – not least Fatah led by Mahmoud Abbas – aims to eradicate Israel by means of an aggressive war, the greatest pressure should be put on them to repent. Aggressive war is prohibited under international law. Israel, just like every other country has an unconditional right to exist.
In this situation to put pressure on Israel to pull back from east Jerusalem and the West Bank, is only playing those anti-Zionist, and in many respects even anti-Semitic, forces in the hands. Israel has already pulled back from Gaza to be rewarded with nothing except Kassam rockets.
Unfortunately, it is probably too much to ask of the Swedish government that it should singlehandedly venture on a alleingang in this issue. Sweden belongs to the EU. But a small hint that the Swedish Government at least can – and dares to! – criticize unjustified criticism of Israel would have been becoming.
Ambassador Borsiin Bonnier’s statement was in this context both courageous and balanced. But it was deleted. What remains thus is only Swedish criticism of Israeli government.
Links: Daily Telegraph; The New Republic; National Review; Israel Matzav; Memeorandum; NYTimes; CNN.
***
Läs även andra bloggares åsikter om PLO, Fatah, Mahmoud Abbas, Israel, Palestine, West Bank, East Jerusalem, Gaza, antisionism, antisemitism, Gideon Levy, Donald Boström, Elisabet Borsiin Bonnier, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Avigdor Lieberman, Swedish government, Chancellor of Justice, Göran Lambertz, Aftonbladet
Älskar Sverige Israel?
”Världen älskar Israel”. Det var min sammanfattning av vad Haaretz-journalisten Gideon Levy påstod i våras, då Dagens Nyheter även publicerade en artikel av honom där han krävde att Israels ”krigsbrott” i Gaza skulle utredas. Levy är bl. a. känd för sin starka kritik av den s. k. ”ockupationen”. Läs min bloggning här.
Nu är det istället Svenska Dagbladet som idag publicerar en ny israelkritisk artikel av sagde Levy, detta under rubriken ”Dåligt, Aftonbladet – uselt, Israel”, apropå Donald Boströms artikel i Aftonbladet.
Det uslaste består enligt Levy i den israeliske utrikesministern Liebermans hantering av situationen: ”När den israeliska regeringen är helt hjälplös i sitt försvar av ockupationen, med allt det lidande som den dagligen orsakar miljoner palestinier, är enda utvägen att attackera kritikerna”. Detta har, skriver han, vållat en skada som ”kommer att finnas kvar mycket länge”.
En part i målet som Levy märkligt nog förbigår i sitt resonemang är Sveriges regering. Att skada har uppstått kan nog alla vara överens om. Har Sveriges regering någon del i skadan?
Det är lätt att vara efterklok, men frågan är om Lieberman hade haft anledning (över)reagera om Sveriges regering ställt sig bakom ambassadör Borsiin Bonniers uttalande, i stället för att ta avstånd från det. Det är ju faktiskt vår regering som Liebermans vrede i första hand har riktat sig mot och inte Boströms artikel.
Flera jurister, nu senast Justitiekanslern, har vidare underkänt statsministerns påstående att det vore ett grundlagsbrott om regeringen skulle uttala sig.
Jag återger härnedan en TT-artikel som var väldigt svår att hitta på nätet – av någon anledning:
JK: Lagligt om ministrar vill kritisera artikel
STOCKHOLM
Regeringen kan gå mycket längre i sin kritik av artikeln i Aftonbladet utan att bryta mot grundlagen, enligt justitiekanslern, JK.
– Det är inte alldeles klart var gränserna går. Det är rätt mycket man får göra enligt grundlagen, fast det ändå skulle betraktas som politiskt och juridiskt olämpligt, säger justitiekanslern Göran Lambertz, som är statens
advokat och ensam åklagare i tryckfrihetsmål.Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt har under den diplomatiska osämjan med Israel över Aftonbladets artikel om organhandel gång på gång klargjort att grundlagen förbjuder dem att fördöma tidningsartiklar. Samtidigt har båda försökt uttrycka förståelse för den israeliska upprördheten, utan att trampa över någon gräns.
Men ministrarna skulle kunna gå mycket längre i sin kritik, om de så vill, utan att bryta mot lagen. Hotet är snarare politiskt.
– Det var väl så det var med Muhammedkarikatyrerna och Laila Freivalds uppträdande. Det var egentligen inte någon tvekan om att det var lagligt, men det betraktades av KU som klart olämpligt, säger han.
Freivalds förlorade jobbet som utrikesminister sedan hon beordrat en
medarbetare att varna ett webbhotell för riskerna med att låta Sverigedemokraternas nättidning publicera karikatyrerna.Men det finns ändå ett utrymme kvar att utnyttja, enligt Lambertz. En minister kan utan fara säga att ”det där har vi ingen anledning att tro på”, säger han, men går över gränsen om publiceringsbeslutet kritiseras.
TT
När statsminister Reinfeldt säger att lagen förbjuder regeringen att ha en åsikt om innehållet i Boströms artikel, så verkar det alltså, om man ska följa Lambertz’ resonemang, som att statsministern av politiska skäl gömmer sig bakom juridiken.
Vilka är då dessa politiska skäl?
Som ordförandeland i EU har ju Sverige i ett uttalande instämt i USA:s kritik av de judiska bosättningarna på ”Västbanken” och i östra Jerusalem – dock utan att framföra kritik mot de arabiska bosättningarna i östra Jerusalem, en stad där den arabiska andelen av befolkningen dessutom ökar. Om syftet med denna israelkritik är att sätta press på Israel, minskar förvisso pressen om man i något avseende just nu skulle gå Israel till mötes. Libermans reaktion kan då förklaras som ett försök att just minska denna press.
Men varför måste man sätta press på Israel? I ett läge när snart sagt alla de politiska rörelser som PLO består av – inte minst Fatah som leds av Mahmoud Abbas – har som syfte att genom anfallskrig utplåna Israel, borde största pressen sättas på dem att göra bättring. Anfallskrig är förbjudet enligt internationell rätt. Israel har precis som varje annat land rätt att existera.
Att i detta läge pressa Israel att dra sig tillbaka ytterligare – Israel har ju redan utrymt Gaza utan att få någonting annat än Kassamraketer i belöning – spelar bara dessa antisionistiska och i många avseenden även antisemitiska krafter i händerna.
Det är väl tyvärr för mycket begärt av den svenska regeringen att den ska våga sig på en alleingang i denna fråga. Sverige tillhör ju EU. Men någon liten fingervisning om att Sveriges regering åtminstone kan – och vågar! – kritisera åtminstone en osaklig israelkritik hade varit klädsam.
Ambassadör Borsiin Bonniers uttalande var i denna kontext både modigt och välavvägt. Men det ströks. Kvar står bara regeringens israelkritik.
Länkar: Henrik Bachner i DN: Farligt historiskt eko; Mikael Löfgren i DN: Frågan är om Carl Bildt låter sig skrämmas; Dmitri Vasserman på Newsmill; Israels förre sverigeambassadör Zvi Mazel; PM Nilsson i Expressen; Gideon Levy i Haaretz.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Avigdor Lieberman, yttrandefrihet, Israel, Palestina, demokrati, rättssäkerhet, justitiekanslern, Göran Lambertz, Fredrik Reinfeldt, regeringen, Carl Bildt, Mohammedkarikatyrerna, Laila Freivalds, Donald Boström, Gideon Levy, Aftonbladet, Elisabet Borsiin Bonnier
Aftonbladet på hal is – UD halkar med
Sveriges ambassadör i Tel Aviv står fast vid sitt ord, även om det tagits bort från internet. Det skriver SvD. Det hedrar henne. Per Gahrton, som ju leder Palestinagrupperna kräver inte oväntat tvärtom att hon kallas hem.
Svenska Dagbladets och Sydsvenskans ledarsidor kommenterar och skriver, att hennes uttalande var ”klantigt” och ett ”opåkallat inhopp”.
”Staten ska inte be om ursäkt för yttrandefriheten” menar SvD vidare, och Sydsvenskan skriver att regeringen och svenska myndigheter inte skall ”försöka styra vad som skrivs i svensk press – det gäller även ambassadörer”.
Nu var det väl ändå inte vare sig någon ursäkt för yttrandefriheten eller något försök till styrning som ambassadörens uttalande innehöll. Men det är klart att media värnar sin yttrandefrihet, som är deras själva livsluft. Fast ibland tar man nog i mer än vad situationen kräver.
Nej, fokus bör i stället vara på Aftonbladet. SvD:s ledare innehåller en del intressanta och belysande jämförelser bl. a. med hur tidningen behandlat t. ex. historien kring Mohammedkarikatyrerna. Helle Klein skrev då att ”västerlandet kränkt muslimer”. Men ”att israeler kan ta illa vid sig av påståenden om organstöld ägnar hon nu inte en tanke”. Aftonbladets tidigare chefredaktör Anders Gerdin har tidigare uttalat, att ”om man ska beröra känsliga ämnen så måste det ske på ett genomarbetat sätt”. En journalistisk princip som den nuvarande chefredaktören Jan Helin tydligen inte alls har upprätthållit i fallet med Boströms artikel som enbart innehåller lösa rykten och hörsägen.
Och UD då? Ja, Israel avser protestera. Med all rätt, för visst kan man förstå att israeler känner sig kränkta, och inte har Carl Bildts uttalande klargjort vad som är den svenska linjen, snarare tvärtom. De frågetecken som jag nämnde här kvarstår dessutom: ”Recenserar” Sverige förhållanden i andra länder? Vilken typ av artiklar är det som ska recenseras? Är regeringens utrikespolitiska linje den att kritisera Israel och stödja de palestinska araberna?
Frågetecknen kvarstår alltså, ja man kan nästan säga att de hopar sig än mer.
Länkar: Aftonbladet; Dagen; SvD; DN.
***
Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, Israel, Carl Bildt, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan, Elisabet Borsiin Bonnier, Sveriges ambassad i Tel Aviv, Aftonbladet, UD, Anders Gerdin, Jan Helin, Helle Klein, Donald Boström, Mohammedkarikatyrer, Palestinagrupperna, Per Gahrton
UD om Boströms artikel: "Den här typen av artiklar" ska inte recenseras
Nu har Ekot talat med UD:s Anders Jörle igen, detta i anledning av Donald Boströms artikel i Aftonbladet och ambassadörens ”recension”.
Jörle säger: ”från utrikesdepartementets sida har vi klart och tydligt sagt att vi anser inte att man recenserar den här typen av artiklar.”
Frågan uppstår då vilken typ av artiklar det är som man faktiskt recenserar? Att det finns sådana är tydligen klart.
Det är väl inte så att israelkritiska artiklar ska passera opåtalat, och att israelvänliga artiklar ska kritiseras? Regeringen drar sig ju inte för att kritisera själva Israel, detta trots att Jörle säger att regeringen inte ”recenserar” förhållanden i andra länder? Läs här.
Hur är det nu: Ska regeringen eller ska regeringen inte recensera förhållanden i andra länder? I vart fall går det ju bra att recensera och kritisera Israel, läs länken ovan. Men att berömma Israel, kan det bli aktuellt tro?
Vilken typ av artiklar är det som regeringen de facto recenserar? Att man inte avser komma med negativ kritik av israelkritiska artiklar, det är ju alldeles klarlagt. Regeringen kanske avser kritisera israelpositiva artiklar?
Ja, ingen vet, förvirringen blir alltmer total och Carl Bildt tiger. Kanske dags för statsministern att ta bladet från munnen i stället? För, som Barometern skriver – om än med andra utgångspunkter: ”Nu är utrikesdepartementet i ett läge där varje nytt steg blir fel, i något avseende”.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, UD, Carl Bildt, Anders Jörle, Fredrik Reinfeldt, statsministern, regeringen, Aftonbladet, Elisabet Borsiin Bonnier, Donald Boström
Aftonbladet går till motattack – vad säger Carl Bildt?
I flera artiklar försöker Aftonbladet försvara sig mot den ”hatkampanj” som chefredaktören Jan Helin menar att tidningen nu utsätts för i anledning av Donald Boströms artikel om påstådda organstölder utförda av israeliska försvarsmakten.
Helin påstår under rubriken ”Deltar regeringen i hatkampanjen?” att ”Svenska staten har berättat för världen att du som svensk är chockad och bestört över en kulturartikel i Aftonbladet.” Det är alltså uttalandet från Sveriges ambassad i Tel Aviv som han avser.
Helin fortsätter:
Är det alltså så att vi plötsligt lever i ett land där regeringen vill begränsa yttrandefriheten genom att fördöma enskilda artiklar?
UD:s presschef Anders Jörle bedyrar nu att Elisabet Borsiin Bonniers uttalande var ”ett lokalt initiativ” och att UD inte skulle gjort samma sak eftersom man respekterar yttrandefriheten.
Då återstår frågan:
Vad gör regeringen med ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier, som uppenbarligen är mer upptagen av att stryka en vulgäropinion medhårs än av svensk yttrandefrihet?
Och vad säger Carl Bildt?
Vad Jörle sade var följande:
– För svenska regeringen och utrikesdepartementet är yttrande- och pressfrihet grundläggande. Det är vår syn på media. Vi recenserar inte artiklar och förhållanden i andra länder. Utrikesdepartementets uppfattning är att vi inte kommenterar den här typen av artiklar i media.
Jörle säger här alltså, att regeringen inte recenserar förhållanden i andra länder. Om det verkligen är så, så kan vi väl lika gärna lägga ned UD.
Regeringen borde ju i så fall inte gjort detta uttalande:
The Presidency of the European Union reiterates its serious concern about the continued and unacceptable evictions in East Jerusalem, notably the evictions by Israeli authorities of two families from their homes in the Sheikh Jarrah neighbourhood on Sunday 2 August 2009.
The Presidency recalls that house demolitions, evictions and settlement activities in East Jerusalem are illegal under international law. In addition, the actions taken by the Israeli Government contravene repeated calls by the international community, including the Quartet, to refrain from any provocative actions in East Jerusalem. These actions confirm a worrying trend that runs counter to the creation of an atmosphere conducive to achieving a viable and credible solution to the conflict between Israelis and Palestinians.
Är det här också ett uttalande som pådyvlas oss svenskar? Helin menar ju att ambassadören genom sitt uttalande har ”berättat för världen att du som svensk är chockad och bestört”. I så fall har regeringen genom sitt uttalande även berättat för världen vad du som svensk tycker om händelserna i östra Jerusalem. Dessutom har man ju med Jörles ord ”recenserat förhållanden” i ett annat land, tvärtemot vad som enligt Jörle är brukligt.
Men det är klart att eftersom uttalandet om östra Jerusalem innehåller kritik av Israel, så kanske det kan godkännas, till skillnad då från uttalandet av ambassadören i Tel Aviv som ju tvärtom innehåller ett avståndtagande från kritik av Israel. Det kanske är så Helin resonerar.
Möjligen håller regeringen med honom. För regeringen verkar ju uppenbarligen tycka att det går bra att kritisera Israel. Men går det att ta Israel i försvar?
Helin har rätt i ett avseende: Bildt måste förklara var regeringen står. Det är väl inte så att det pågår en ”hatkampanj” mot Israel?
Kl 15.18: Ambassadens meddelande har nu tagits bort från internet. Min nyss ställda fråga tycks därmed i någon liten mån närma sig sitt svar, tyvärr.
Länkar: Helle Klein, som också vill ha besked från Carl Bildt; Åke Wredén, som tycker att både Sveriges ambassadör i Israel och Israels ambassadör i Sverige nog har båda sina respektive huvuden under armen – var han själv har sitt framgår tyvärr inte tydligt av artikeln; Aron Lund i Expressen som inte oväntat tycker att Aftonbladets publicering av ett så substanslöst inlägg är en ”häpnadsväckande oansvarig journalistik”; Fred i Mellanöstern; Anna Veeder; Emanuel Karlsten i Dagen.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, organhandel, Aftonbladet, Carl Bildt, regeringen, UD, Anders Jörle, Elisabet Borsiin Bonnier, Sveriges ambassad i Tel Aviv, hatkampanj, östra Jerusalem, EU
UD: Ambassadören i Tel Aviv talar inte för regeringen
Frågan gäller Aftonbladets artikel, författad av Donald Boström, om att israeliska försvarsmakten systematiskt mördat palestinier och därefter stulit och sålt deras inre organ.
Sveriges ambassadör i Israel, Elisabet Borsiin Bonnier, har då sagt, att detta påstående är ”lika chockerande och motbjudande för svenskar som för Israeler”.
Men detta hennes uttalande tycks inte ha fallit i god jord…
Det berättar Ekot om här, för:
på utrikesdepartementet i Stockholm säger presschef Anders Jörle att det var ett lokalt initiativ och att ambassadören inte talar för regeringen
Men vad menar då Sveriges regering? Om detta svävar vi tydligen i ovisshet…
Att Carl Bildts tystnad var att anse som att Sverige skrev under på vad ambassaden i Tel Aviv meddelande, något som jag bloggade om här, ja det var tydligen fel då – eller?
Här och här uttalar sig förresten artikelförfattaren Donald Boström själv.
Ilya Meyer skriver så här.
Niklas Ekdal skriver på Newsmill.
Birgitta Ohlsson i Nyheter24.
***
Läs även andra bloggares åsikter om antisionism, Israel, Donald Boström, Carl Bildt, Ekot, Elisabet Borsiin Bonnier, Aftonbladet, IDF, Israels försvarsmakt, Anders Jörle, UD, Sveriges ambassad i Tel Aviv
Boström är inte säker på att hans historia i Aftonbladet om organstölden är sann
Det skriver Jerusalem Post här.
Israels biträdande utrikesminister Danny Ayalon säger så här: ”This is a blood libel and the worst type of anti-Semitism.”
Jerusalem Post har också talat med Lena Posner-Körösi, ordförande i judiska församlingen i Stockholm, och med folkpartiets utrikespolitiska taleskvinna, Birgitta Ohlsson:
The president of the official council of Jewish communities in Sweden said Wednesday that the tabloid story alleging that Israel plundered the bodies of Palestinians for organ transplants had not been picked up by other newspapers and therefore has not received much reaction from the Swedish Jewish community.
”This article is written by one person who is well known as being anti-Israel and anti-Semitic. It doesn’t create a lot of reaction in the Swedish public,” Lena Posner-Korosi told The Jerusalem Post regarding the Aftonbladet article.
While she wasn’t surprised that the author, Donald Bostrom, wrote the piece, she said she was unclear as to why the newspaper would run it.
”Our response is that it’s all lies, it’s anti-Semitic, and we recognize classic anti-Semitism when we see it,” Posner-Korosi said.
”I think it’s devastating and totally unacceptable,” Swedish MP Birgitta Ohlsson, who sits on the parliament’s committee on foreign affairs, told the Post. ”It’s not the first time that we’ve seen similar stories in this paper. Of course independent newspapers in a liberal democracy should have the opportunity to criticize other countries, but this is crossing the line.”
Samtidigt säger Carl Bildt, att han inte vill uttala sig. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att han håller med om vad Sveriges ambassadör i Tel Aviv redan uttalat. Så här skriver DN:
Utrikesminister Carl Bildt avböjer att för DN kommentera det israeliska utrikesministeriets utspel. Det innebär att ambassadör Borssin-Bonniers uttalande är den enda officiella svenska responsen på Israels kritik av Sveriges demokrati och pressfrihet.
Så tydligen är det Sveriges ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, som – tack och lov! – får sammanfatta svenska statens syn på Boströms och Aftonbladets artikel:
Artikeln i den svenska tidningen Aftonbladet är lika chockerande och skrämmande för oss svenskar, som den är för israeliska medborgare. Vi delar den besvikelse som uttrycks av israeliska regeringsföreträdare, media och den israeliska allmänheten. Ambassaden kan inte göra annat än att klart ta avstånd från artikeln.
Tack Carl Bildt!
Kl 16.57: Ojdå, nu har DN länkat till denna bloggning i alla fall – till skillnad från denna!
Kl 17.56: Skriv gärna på denna uppmaning till den svenska ambassaden i Israel, en uppmaning som grundar sig i följande fakta:
You [dvs. ambassaden] also write in your press release “…freedom of the press prevails in Sweden… freedom of the press and freedom of expression are freedoms which carry a certain responsibility… ”. However, we know that in the case of Sweden this isn’t entirely true. Swedish citizen Lennart Eriksson was fired from his job with the immigration authority in Sweden for voicing pro-Israel opinions – even though he performed his job in an exemplary fashion. And he was fired with the full backing of the law.
More must be done by you, the Swedish Embassy in Israel. You must demand that Israel withdraw any press credentials given (if any were ever given) to this dedicated anti-Israel and anti-Semitic lie factory – just as you demanded the firing of Swedish citizen Kent Ekeroth from your embassy because of his political views. You should examine the viability of litigation against Aftonbladet and take a proactive stance against the horrific libels written in the text.
Words are not enough this time!
Och Lennart Eriksson, ja, det är ju i princip – jag.
Kl 19.08: Aftonbladets chefredaktör Jan Helin tycker, att ”De israeliska myndigheterna bör svara på frågorna istället”, se här. – Men det har de väl gjort redan eller?
Och är det inte Per Gahrton som skriver på Newsmill? Jo!
Kl. 20.03: Nu har vår ambassadör i Israel hamnat i ”blåsväder” också: Eller?
***
Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, antisemitism, antisionism, Birgitta Ohlsson, Jan Helin, Danny Ayalon, blood libel, Carl Bildt, Dagens Nyheter, Donald Boström, Elisabet Borsiin Bonnier, folkpartiet, Israel, Lena Posner-Körösi, Palestina, Sveriges ambassad i Tel Aviv, Tel Aviv
Timoleons blogg 
leave a comment