Har svensk media någonsin kallat attacker mot judar i Israel för "terrorism"?

Det kanske kan ha hänt i en avlägsen forntid, men för närvarande kallar i alla fall Aftonbladet terrordådet mot många judar på en buss i Tel Aviv den 21 januari endast för ”en knivattack”.

I samma tidning har Anders Lindberg inget problem med att skriva att ”terrordådet mot kosherbutiken i Paris som dödade fyra människor” ja det dådet liksom många andra ”ligger ofta extrema islamister bakom”.

Det har han visserligen rätt i. Men eftersom judar enligt alla hedervärda människor också är människor, kunde Lindberg gärna ha varit mera specifik och kalla dessa mördade människor för just ”judar”. För det var de. De mördades enbart för att de var judar. Inte för att de var ”människor”.

Lindberg har rätt i att det var ett terrordåd. Men när judar angrips i Israel, då kallas det minsann inte i Aftonbladet för ett terrordåd; det betecknas, åtminstone nyligen, som blott en ”knivattack”. Inget mer.

Visserligen var det ingen som dog i Tel Aviv just för dagen, till skillnad från i Paris.

Men det var enligt min ringa mening likafullt en terrorattack i båda fallen.

Vi ser också att attacken i Tel Aviv hyllas av företrädare för såväl Hamas som Fatah.

Vi vet dessutom att Fatah, som är en synnerligen tongivande aktör i ”staten Palestina” hyllar våld som ett medel att utplåna den judiska staten Israel. Se här:

Enligt länken lyder texten som följer: ”We started with stones …. and we will finish with a state. The Palestinian National Liberation Movement [Fatah]”. – Vi ser vilka medel som man avser använda: våldsmedel.

Ytterligare vet vi att Sveriges nuvarande antisemitiska regering som stat erkänt den entitet som har ansvaret för denna och tidigare terrorattacker mot oskyldiga judar i Israel. Och som ger omfattande ekonomiskt stöd av svenska skattebetalares pengar till denna antisemitiska stat ”Palestina”.

Denna antisemitiska ”stat” ”Palestina” vars företrädare alltså hyllar attackerna mot judarna i Israel. Den ”stat” som med våld och genom anfallskrig vill utplåna den judiska staten Israel. I strid mot FN-stadgan.

Denna ”stat” från vilken antagligen inga terrorattacker någonsin kan utgå mot judarna i Israel. Åtminstone om man läser det som uppfattas som ”politiskt korrekt”. Det som Aftonbladet och Lindberg skriver tyder uppenbarligen på det.

Endast attacker mot judar som inte sker i Israel betecknas som terror.

Judarna i Israel anses antagligen få skylla sig själva – för att de varit oförsynta nog att vinna samtliga de anfalls- och utplåningskrig som riktats mot dem mot och den judiska staten Israel under hela den statens mer än sextiofemåriga existens.

Att judar har rätten att försvara sig, det går tydligen ännu inte an. Det beklagas när judar, som inte kan försvara sig, dör i Paris. Där finns terrorn anses det. Men inte i Israel. Just precis där judarna kan försvara sig, just där förekommer ingen antijudisk terror. Just där förekommer bara en eller annan ”knivattack”. Och anklagelser mot judarna för ”övervåld” när de försvarar sig …

Låt oss betänka att angreppen mot judar eller den judiska staten är angrepp mot själva den judisk-kristna demokratiska och liberala västerländska civilisationen. Detta oavsett om det sker i Paris eller Tel Aviv.

Det är angrepp som vi som ännu anser oss tillhöra västerlandet måste göra vårt yttersta för att avvärja, bekämpa och bestraffa. Till varje pris!

Angrepp som den nuvarande antisemitiska svenska ”regeringen” av allt att döma tyvärr tvärtom tycks understödja!

Varför har de annars erkänt den antisemitiska terrorentiteten ”Palestina” som stat?

Boström är inte säker på att hans historia i Aftonbladet om organstölden är sann

Det skriver Jerusalem Post här.

Israels biträdande utrikesminister Danny Ayalon säger så här: ”This is a blood libel and the worst type of anti-Semitism.”

Jerusalem Post har också talat med Lena Posner-Körösi, ordförande i judiska församlingen i Stockholm, och med folkpartiets utrikespolitiska taleskvinna, Birgitta Ohlsson:

The president of the official council of Jewish communities in Sweden said Wednesday that the tabloid story alleging that Israel plundered the bodies of Palestinians for organ transplants had not been picked up by other newspapers and therefore has not received much reaction from the Swedish Jewish community.

”This article is written by one person who is well known as being anti-Israel and anti-Semitic. It doesn’t create a lot of reaction in the Swedish public,” Lena Posner-Korosi told The Jerusalem Post regarding the Aftonbladet article.

While she wasn’t surprised that the author, Donald Bostrom, wrote the piece, she said she was unclear as to why the newspaper would run it.

”Our response is that it’s all lies, it’s anti-Semitic, and we recognize classic anti-Semitism when we see it,” Posner-Korosi said.

”I think it’s devastating and totally unacceptable,” Swedish MP Birgitta Ohlsson, who sits on the parliament’s committee on foreign affairs, told the Post. ”It’s not the first time that we’ve seen similar stories in this paper. Of course independent newspapers in a liberal democracy should have the opportunity to criticize other countries, but this is crossing the line.”

Samtidigt säger Carl Bildt, att han inte vill uttala sig. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att han håller med om vad Sveriges ambassadör i Tel Aviv redan uttalat. Så här skriver DN:

Utrikesminister Carl Bildt avböjer att för DN kommentera det israeliska utrikesministeriets utspel. Det innebär att ambassadör Borssin-Bonniers uttalande är den enda officiella svenska responsen på Israels kritik av Sveriges demokrati och pressfrihet.

Så tydligen är det Sveriges ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, som – tack och lov! – får sammanfatta svenska statens syn på Boströms och Aftonbladets artikel:

Artikeln i den svenska tidningen Aftonbladet är lika chockerande och skrämmande för oss svenskar, som den är för israeliska medborgare. Vi delar den besvikelse som uttrycks av israeliska regeringsföreträdare, media och den israeliska allmänheten. Ambassaden kan inte göra annat än att klart ta avstånd från artikeln.

Tack Carl Bildt!

Länkar: SvD I; SvD II.

Kl 16.57: Ojdå, nu har DN länkat till denna bloggning i alla fall – till skillnad från denna!

Kl 17.56: Skriv gärna på denna uppmaning till den svenska ambassaden i Israel, en uppmaning som grundar sig i följande fakta:

You [dvs. ambassaden] also write in your press release “…freedom of the press prevails in Sweden… freedom of the press and freedom of expression are freedoms which carry a certain responsibility… ”. However, we know that in the case of Sweden this isn’t entirely true. Swedish citizen Lennart Eriksson was fired from his job with the immigration authority in Sweden for voicing pro-Israel opinions – even though he performed his job in an exemplary fashion. And he was fired with the full backing of the law.

More must be done by you, the Swedish Embassy in Israel. You must demand that Israel withdraw any press credentials given (if any were ever given) to this dedicated anti-Israel and anti-Semitic lie factory – just as you demanded the firing of Swedish citizen Kent Ekeroth from your embassy because of his political views. You should examine the viability of litigation against Aftonbladet and take a proactive stance against the horrific libels written in the text.

Words are not enough this time!

Och Lennart Eriksson, ja, det är ju i princip – jag.

Kl 19.08: Aftonbladets chefredaktör Jan Helin tycker, att ”De israeliska myndigheterna bör svara på frågorna istället”, se här. – Men det har de väl gjort redan eller?

Och är det inte Per Gahrton som skriver på Newsmill? Jo!

Kl. 20.03: Nu har vår ambassadör i Israel hamnat i ”blåsväder” också: Eller?

***

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, antisemitism, antisionism, Birgitta Ohlsson, Jan Helin, Danny Ayalon, blood libel, Carl Bildt, Dagens Nyheter, Donald Boström, Elisabet Borsiin Bonnier, folkpartiet, Israel, Lena Posner-Körösi, Palestina, Sveriges ambassad i Tel Aviv, Tel Aviv

Alan Dershowitz: Kommer Hamas nya "Kulturkrig" att erkänna dess historiska band till nazismen?

Följande utgör översättning av ett blogginlägg författat av Alan Dershowitz, som belyser en hel del aspekter av den islamonazistiska rörelsens historiska ursprung och dess anknytning till palestinska rörelser.

Terroristorganisationen Hamas som specialiserat sig på civila mål, har, enligt en rubrik i New York Times, nu beslutat att byta ut ”raketer mot kulturkrig” i ett försök att vinna allmänhetens stöd för sin sak. En del av den pågående PR-kampanjen går ut på att beskriva israelerna som de ”nya nazisterna” och palestinierna som de ”nya judarna”. För att åstadkomma denna förändring, måste bedriva en form av förnekande av förintelsen som utraderar historiska fakta om den omfattande palestinska delaktigheten i de ”gamla nazisternas” genomförande av den verkliga Förintelsen. Det har blivit en viktig del av mantra Hamas anhängare mantra att varken det palestinska folket eller dess ledarskap spelat någon roll i Förintelsen. Så här talar Mohammad Ahmadinejad till studenter vid Columbia University:

”Om [Förintelsen] är en realitet måste vi ändå fråga sig om det palestinska folket bör betala för det eller inte. Det hände trots allt i Europa. Det palestinska folket hade inte någon roll i det. Så varför ska det palestinska folket behöva betala för en händelse som de inte hade någonting att göra med? Det palestinska folket begick inget brott. De hade ingen roll i andra världskriget. De levde på den tiden i fred med de judiska och de kristna samfunden.”

Den slutsats som är tänkt att följa av detta ”faktum” är att upprättandet av Israel i kölvattnet av den nazistiska folkmordet på judarna var orättvist mot palestinierna. Centralt för detta påstående är att varken det palestinska folket eller deras ledarskap bar något ansvar för Förintelsen, och om någon gottgörelse skall ske gentemot det judiska folket, ska den komma från Tyskland och inte från palestinierna. Förespråkarna för denna historiska tes menar att väst skapade den judiska staten till följd av skuldkänslor över Förintelsen. Det kunde ha varit förståeligt om en del av Tyskland (eller Polen, Litauen, Lettland, Frankrike, Österrike eller andra delaktiga nationer) hade avsatts för ett judiskt hemland – men varför Palestina? Palestina var, i enlighet med detta påstående, lika mycket ett ”offer” som judarna.

Jag har hört detta argument på universiteten runt om i USA och ännu mer i Europa.

Sanningen är att den palestinska ledningen, med stöd av de palestinska massorna, spelat en viktig roll i Hitlers Förintelse.

Den officielle ledaren för palestinierna, Haj Amin al-Husseini, tillbringade krigsåren i Berlin med Hitler, och tjänade som hans rådgivare i den judiska frågan. Han togs på en rundtur i Auschwitz och uttryckte sitt stöd för massmord av europeiska judar. Han har också försökt att ”lösa problemet med det judiska inslaget i Palestina och andra arabiska länder” genom att använda ”samma metod” som ”Axelmakterna” använde. Han skulle inte ha varit nöjd med att de judiska invånarna i Palestina – av vilka många var ättlingar till sefardiska judar som hade levt där i hundratals, till och med tusentals, år – varit kvar som en minoritet i en muslimsk stat. Liksom Hitler ville han bli av med ”varenda jude”. Som Husseini skrev i sina memoarer: ”Vår grundläggande förutsättning för samarbete med Tyskland var att vi hade fria händer att utrota varenda jude i Palestina och den arabiska världen.

”Jag frågade Hitler om ett uttryckligt åtagande att göra det möjligt för oss att lösa det judiska problemet på ett sätt som anstår vår nationella och rasliga önskemål och i enlighet med de vetenskapliga metoder som upptäckts i Tyskland i hanteringen av deras judar. Svaret jag fick var: ’Judarna är dina’.”

Muftin planerade uppenbarligen att återvända till Palestina i händelse av en tysk seger och konstruera ett dödsläger, med Auschwitz som förebild, nära Nablus. Husseini uppmuntrade sina pro-nazistiska anhängare med orden ”Stig upp, o Arabiens söner. Kämpa för era heliga rättigheter. Slakta judarna varhelst du hittar dem. Deras spillda blod behagar Allah, vår historia och religion. Detta kommer att rädda vår ära.”

Inte nog med att Husseini uppmanade sina anhängare att mörda judarna, han hade också en aktiv roll i försöken att åstadkomma det resultatet. År 1944 fälldes en tysk-arabisk kommandotrupp under Husseinis befäl med fallskärm i Palestina med uppgiften att förgifta Tel Avivs brunnar.

Husseini också bidragit till att inspirera en pro-nazistisk kuppen i Irak och hjälpte till att organisera tusentals muslimer på Balkan i militära enheter som kallas Handschar-divisioner, och som begick övergrepp mot jugoslaviska judar, serber och zigenare. Efter ett möte med Hitler, antecknade han följande i sin dagbok:

Muftin: ”Araberna var Tysklands naturliga vänner … De var därför beredda att samarbeta med Tyskland av hela sina hjärtan och stod redo att delta i ett krig, inte bara negativt genom att utföra sabotage och anstifta revolutioner, utan också positivt genom bildandet av en arabisk legion. I denna kamp strävade araberna efter oberoende och en union mellan Palestina, Syrien och Irak … ”

Hitler: ”Tyskland var beslutet att steg för steg begära av den ena europeiska nationen efter den andra att lösa sitt judiska problem, och att vid den rätta tidpunkten rikta en motsvarande begäran också till icke-europeiska länder. Tysklands mål skulle då enbart vara att förstöra de judiska element som var bosatta i den arabiska sfären under skydd av den brittiska makten. … I samma ögonblick som Tysklands pansardivisioner och flygvapen hade nått söder om Kaukasus, kunde en offentlig vädjan från stormuftin gå ut till den arabiska världen.”

Hitler försäkrade Husseini om hur han skulle betraktas efter nazisternas seger och ”förstörelsen av de judiska element som var bosatta i den arabiska sfären.” I den stunden skulle muftin vara den arabiska världens mest auktoritativa talesman. Det skulle då vara hans uppgift att påbörja den arabiska verksamhet att han i hemlighet förberett.

Husseinis betydande bidrag till Förintelsen var många: För det första vädjade han till Hitler om att utrota den europeiska judendomen och lämnade förslag till nazisterna om hur det skulle gå till. Sedan besökte han Auschwitz och uppmanade Eichmann och Himmler att öka takten på massmorden. För det tredje hindrade han 4000 barn och 500 vuxna från att lämna Europa och fick dem skickade till Auschwitz och gasförgiftning. För det fjärde förhindrade han ytterligare två tusen judar från att lämna Rumänien för att resa till Palestina och ettusen från lämnar Ungern för Palestina. De skickades sedermera till dödslägren. För det femte organiserade han mord på 12.600 bosniska judar som utfördes av muslimer vilka han hade rekryterat till Waffen-SS Nazi-bosniska division.

Han var också en av de få icke-tyskar som invigts i nazisternas förintelse medan den pågick. Det var i sin officiella egenskap av ledare för det palestinska folket och deras officiella ombud som han ingick sin pakt med Hitler, tillbringade krigsåren i Berlin, och arbetade aktivt med Eichmann, Himmler, von Ribbentrop och Hitler själv för att ”påskynda” den slutliga lösningen genom utrotning av judarna i Europa och genom planer på att utrota judarna i Palestina.

Inte nog med stormuftin spelade en betydande roll i mordet på den europeiska judendomen. Han försökte också kopiera folkmordet mot judarna i Israel under kriget som producerade en s. k. Nakba. Både kriget mot judarna som startades av palestinierna år 1947, och kriget som startades av arabiska stater år 1948 mot den nya staten Israel, var folkmordskrig. Krigens mål var inte enbart den etniska rensningen av judar från området, utan deras totala förintelse. Ledarna sade så och åtgärderna i deras underordnades handlingar avspeglas detta mål om folkmord. De fick stöd i sina ansträngningar av nazi-soldater – tidigare medlemmar i SS och Gestapo – som fått asyl i Egypten för att undgå åtal för krigsförbrytelser och som hade rekryterats genom stormuftin för att slutföra Hitlers arbete.

Det är också rimligt att säga att Husseinis pro-nazistiska sympatier och stöd var vanligt bland hans palestinska anhängare, som betraktade honom som en hjälte även efter kriget och avslöjandet av hans roll i nazisternas grymheter. Det beryktade fotografi av Husseini och Hitler tillsammans i Berlin, visades stolt upp i många palestinska hem, även efter det att Husseinis verksamhet i förintelsen blev allmänt känd och han prisades av palestinierna.

Husseini betraktas fortfarande av många som det palestinska folkets ”George Washington”, och om palestinierna skulle få en egen stat, skulle han bli hedrad som en av dess grundare. Han var deras hjälte, trots – eller mera sannolikt, på grund av – sin aktiva roll i folkmordet mot det judiska folket, som han öppet stödde och hjälpte. Husseini’s levnadstecknare skriver: ”Stora delar av den arabiska världen delade [Husseinis] sympati med Nazityskland under andra världskriget … Haj Amins popularitet bland de palestinska araberna och inom arabländerna ökade faktiskt mer än någonsin under hans tid med nazisterna. ”

Under år1948 valde det nationella palestinska rådet Husseini som ordförande, trots att han var en eftersökt krigsförbrytare som levde i exil i Egypten. Husseini är faktiskt än idag fortfarande vördad bland många palestinier som en nationell hjälte. I en intervju som gjordes år 2002 och omtryckt i den palestinska dagstidningen Al-Quds den 2 augusti 2002, kallade Yassir Arafat Husseini ”vår hjälte”, dvs. det palestinska folkets hjälte. Arafat skröt också med att vara ”en i hans trupper”, trots att han visste att Husseini ”betraktades som en allierad med nazisterna.” Idag vill många palestinier i östra Jerusalem förvandla hans bostad till en helgedom. (Ironiskt nog har denna bostad köpts av en jude med avsikt att bygga kontroversiella judiska bostäder i östra Jerusalem.)

Det är en myt, alltså – ytterligare en av de myter som framförs av Irans chefs-mytoman liksom av Hamas och av många i den hårdföra vänster som försöker demonisera Israel – att palestinierna inte hade ”någon roll” i Förintelsen. Med tanke på det palestinska ledarskapets och de palestinska massornas aktiva stöd för den förlorande sidan i ett folkmordskrig, så var det mer än rättvist av FN att erbjuda dem en egen stat på mer än hälften av den bördiga marken i det brittiska mandatet.

Palestinierna avvisade erbjudandet och många flera därefter, eftersom de hellre ville att det inte skulle bli en judisk stat än att ha en egen stat. Det var Husseinis ståndpunkt. Hamas intar fortfarande den ståndpunkten. Kanske kommer det nya ”kulturkriget” slutligen att få dem att tänka om – och att acceptera tvåstatslösningen.

Källa: Double Standard Watch

Om stormuftins bostad har jag bloggat här. Via denna länk kan du se den bild som Dershowitz sannolikt avser.

Jag återger den även här:

Israel hade tänkt visa denna bild på israeliska ambassader i avskräckande syfte. Typiskt nog har vissa vänsterbloggar ”missförstått” och ställt Israel vid Hitlers sida, när meningen i stället var att ställa palestinska ledarskapet där. Den norska tidningen Dagbladet publicerar tom. en helt annan ”idolbild” av Hitler som illustration – om än från Tussauds vaxkabinett. – Är detta led i den demonisering av Israel varom Dershowitz talar?

***

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, islamonazism, Hamas, antisemitism, antisionism, stormuftin av Jerusalem, Hajj Amin al-Husseini, Alan Dershowitz, nazism, Nazityskland, Adolf Hitler, folkmord, Nakba, Iran, Yassir Arafat, SS, Gestapo, Egypten, anfallskrig, judar, Auschwitz, Adolf Eichmann, Heinrich Himmler, förintelsen, Syrien, Irak, zigenare, serber, araberna, Tel Aviv, Ahmadinejad

Vad händer om (när?) Al-Qaida får tag i pakistanska kärnvapen?

Pakistan är ett land som tycks gå mot sin upplösning. SvD har en artikel idag om det talibanska problemet i Pakistan. Pakistans regering har ju tillerkänt dem rätten att styra och att upprätta islamiska domstolar i Swat-dalen, ett område i gränstrakterna mot Afghanistan. Fritt fram för Al-Qaida där alltså. Man kan också notera, att uppgifter finns på att den pakistanska militära underrättelsetjänsten ISI är ganska starkt infiltrerad av islamistiska radikaler.

Det större problemet, som SvD inte nämner denna gång, men som man kunde läsa om i New York Times igår, är farhågor från USA att Al-Qaida ska komma över kärnvapen, antingen genom infiltration i kontroll-rummen eller genom att de helt enkelt stjäl ett vapen under transport. Vad händer då?

Pakistanska missiler (Shaheen III) har en maximal räckvidd på mer än 400 mil. Det är knappt 360 mil mellan Islamabad och Tel Aviv. Och enligt Al-Qaida får det ju inte förekomma några otrogna trupper på muslimskt land …

Al-Qaida lär inte vila på hanen, det har de visat förr. I det avseendet är de nog snäppet värre än Iran, som är ett land som i modern tid såvitt jag vet aldrig har startat ett angreppskrig.

***

Läs även andra bloggares åsikter om terrorism, Israel, kärnvapen, al-Qaida, talibaner, Pakistan, ISI, antisionism, islamism, Iran, Islamabad, Tel Aviv, USA