Aftonbladet på hal is – UD halkar med

Sveriges ambassadör i Tel Aviv står fast vid sitt ord, även om det tagits bort från internet. Det skriver SvD. Det hedrar henne. Per Gahrton, som ju leder Palestinagrupperna kräver inte oväntat tvärtom att hon kallas hem.

Svenska Dagbladets och Sydsvenskans ledarsidor kommenterar och skriver, att hennes uttalande var ”klantigt” och ett ”opåkallat inhopp”.

”Staten ska inte be om ursäkt för yttrandefriheten” menar SvD vidare, och Sydsvenskan skriver att regeringen och svenska myndigheter inte skall ”försöka styra vad som skrivs i svensk press – det gäller även ambassadörer”.

Nu var det väl ändå inte vare sig någon ursäkt för yttrandefriheten eller något försök till styrning som ambassadörens uttalande innehöll. Men det är klart att media värnar sin yttrandefrihet, som är deras själva livsluft. Fast ibland tar man nog i mer än vad situationen kräver.

Nej, fokus bör i stället vara på Aftonbladet. SvD:s ledare innehåller en del intressanta och belysande jämförelser bl. a. med hur tidningen behandlat t. ex. historien kring Mohammedkarikatyrerna. Helle Klein skrev då att ”västerlandet kränkt muslimer”. Men ”att israeler kan ta illa vid sig av påståenden om organstöld ägnar hon nu inte en tanke”. Aftonbladets tidigare chefredaktör Anders Gerdin har tidigare uttalat, att ”om man ska beröra känsliga ämnen så måste det ske på ett genomarbetat sätt”. En journalistisk princip som den nuvarande chefredaktören Jan Helin tydligen inte alls har upprätthållit i fallet med Boströms artikel som enbart innehåller lösa rykten och hörsägen.

Och UD då? Ja, Israel avser protestera. Med all rätt, för visst kan man förstå att israeler känner sig kränkta, och inte har Carl Bildts uttalande klargjort vad som är den svenska linjen, snarare tvärtom. De frågetecken som jag nämnde här kvarstår dessutom: ”Recenserar” Sverige förhållanden i andra länder? Vilken typ av artiklar är det som ska recenseras? Är regeringens utrikespolitiska linje den att kritisera Israel och stödja de palestinska araberna?

Frågetecknen kvarstår alltså, ja man kan nästan säga att de hopar sig än mer.

Länkar: Aftonbladet; Dagen; SvD; DN.

***

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, Israel, Carl Bildt, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan, Elisabet Borsiin Bonnier, Sveriges ambassad i Tel Aviv, Aftonbladet, UD, Anders Gerdin, Jan Helin, Helle Klein, Donald Boström, Mohammedkarikatyrer, Palestinagrupperna, Per Gahrton

Aftonbladet går till motattack – vad säger Carl Bildt?

I flera artiklar försöker Aftonbladet försvara sig mot den ”hatkampanj” som chefredaktören Jan Helin menar att tidningen nu utsätts för i anledning av Donald Boströms artikel om påstådda organstölder utförda av israeliska försvarsmakten.

Helin påstår under rubriken ”Deltar regeringen i hatkampanjen?” att ”Svenska staten har berättat för världen att du som svensk är chockad och bestört över en kulturartikel i Aftonbladet.” Det är alltså uttalandet från Sveriges ambassad i Tel Aviv som han avser.

Helin fortsätter:

Är det alltså så att vi plötsligt lever i ett land där regeringen vill begränsa yttrandefriheten genom att fördöma enskilda artiklar?

UD:s presschef Anders Jörle bedyrar nu att Elisabet Borsiin Bonniers uttalande var ”ett lokalt initiativ” och att UD inte skulle gjort samma sak eftersom man respekterar yttrandefriheten.

Då återstår frågan:

Vad gör regeringen med ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier, som uppenbarligen är mer upptagen av att stryka en vulgäropinion medhårs än av svensk yttrandefrihet?

Och vad säger Carl Bildt?

Vad Jörle sade var följande:

– För svenska regeringen och utrikesdepartementet är yttrande- och pressfrihet grundläggande. Det är vår syn på media. Vi recenserar inte artiklar och förhållanden i andra länder. Utrikesdepartementets uppfattning är att vi inte kommenterar den här typen av artiklar i media.

Jörle säger här alltså, att regeringen inte recenserar förhållanden i andra länder. Om det verkligen är så, så kan vi väl lika gärna lägga ned UD.

Regeringen borde ju i så fall inte gjort detta uttalande:

The Presidency of the European Union reiterates its serious concern about the continued and unacceptable evictions in East Jerusalem, notably the evictions by Israeli authorities of two families from their homes in the Sheikh Jarrah neighbourhood on Sunday 2 August 2009.

The Presidency recalls that house demolitions, evictions and settlement activities in East Jerusalem are illegal under international law. In addition, the actions taken by the Israeli Government contravene repeated calls by the international community, including the Quartet, to refrain from any provocative actions in East Jerusalem. These actions confirm a worrying trend that runs counter to the creation of an atmosphere conducive to achieving a viable and credible solution to the conflict between Israelis and Palestinians.

Är det här också ett uttalande som pådyvlas oss svenskar? Helin menar ju att ambassadören genom sitt uttalande har ”berättat för världen att du som svensk är chockad och bestört”. I så fall har regeringen genom sitt uttalande även berättat för världen vad du som svensk tycker om händelserna i östra Jerusalem. Dessutom har man ju med Jörles ord ”recenserat förhållanden” i ett annat land, tvärtemot vad som enligt Jörle är brukligt.

Men det är klart att eftersom uttalandet om östra Jerusalem innehåller kritik av Israel, så kanske det kan godkännas, till skillnad då från uttalandet av ambassadören i Tel Aviv som ju tvärtom innehåller ett avståndtagande från kritik av Israel. Det kanske är så Helin resonerar.

Möjligen håller regeringen med honom. För regeringen verkar ju uppenbarligen tycka att det går bra att kritisera Israel. Men går det att ta Israel i försvar?

Helin har rätt i ett avseende: Bildt måste förklara var regeringen står. Det är väl inte så att det pågår en ”hatkampanj” mot Israel?

Kl 15.18: Ambassadens meddelande har nu tagits bort från internet. Min nyss ställda fråga tycks därmed i någon liten mån närma sig sitt svar, tyvärr.

Länkar: Helle Klein, som också vill ha besked från Carl Bildt; Åke Wredén, som tycker att både Sveriges ambassadör i Israel och Israels ambassadör i Sverige nog har båda sina respektive huvuden under armen – var han själv har sitt framgår tyvärr inte tydligt av artikeln; Aron Lund i Expressen som inte oväntat tycker att Aftonbladets publicering av ett så substanslöst inlägg är en ”häpnadsväckande oansvarig journalistik”; Fred i Mellanöstern; Anna Veeder; Emanuel Karlsten i Dagen.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, organhandel, Aftonbladet, Carl Bildt, regeringen, UD, Anders Jörle, Elisabet Borsiin Bonnier, Sveriges ambassad i Tel Aviv, hatkampanj, östra Jerusalem, EU

Boström är inte säker på att hans historia i Aftonbladet om organstölden är sann

Det skriver Jerusalem Post här.

Israels biträdande utrikesminister Danny Ayalon säger så här: ”This is a blood libel and the worst type of anti-Semitism.”

Jerusalem Post har också talat med Lena Posner-Körösi, ordförande i judiska församlingen i Stockholm, och med folkpartiets utrikespolitiska taleskvinna, Birgitta Ohlsson:

The president of the official council of Jewish communities in Sweden said Wednesday that the tabloid story alleging that Israel plundered the bodies of Palestinians for organ transplants had not been picked up by other newspapers and therefore has not received much reaction from the Swedish Jewish community.

”This article is written by one person who is well known as being anti-Israel and anti-Semitic. It doesn’t create a lot of reaction in the Swedish public,” Lena Posner-Korosi told The Jerusalem Post regarding the Aftonbladet article.

While she wasn’t surprised that the author, Donald Bostrom, wrote the piece, she said she was unclear as to why the newspaper would run it.

”Our response is that it’s all lies, it’s anti-Semitic, and we recognize classic anti-Semitism when we see it,” Posner-Korosi said.

”I think it’s devastating and totally unacceptable,” Swedish MP Birgitta Ohlsson, who sits on the parliament’s committee on foreign affairs, told the Post. ”It’s not the first time that we’ve seen similar stories in this paper. Of course independent newspapers in a liberal democracy should have the opportunity to criticize other countries, but this is crossing the line.”

Samtidigt säger Carl Bildt, att han inte vill uttala sig. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att han håller med om vad Sveriges ambassadör i Tel Aviv redan uttalat. Så här skriver DN:

Utrikesminister Carl Bildt avböjer att för DN kommentera det israeliska utrikesministeriets utspel. Det innebär att ambassadör Borssin-Bonniers uttalande är den enda officiella svenska responsen på Israels kritik av Sveriges demokrati och pressfrihet.

Så tydligen är det Sveriges ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, som – tack och lov! – får sammanfatta svenska statens syn på Boströms och Aftonbladets artikel:

Artikeln i den svenska tidningen Aftonbladet är lika chockerande och skrämmande för oss svenskar, som den är för israeliska medborgare. Vi delar den besvikelse som uttrycks av israeliska regeringsföreträdare, media och den israeliska allmänheten. Ambassaden kan inte göra annat än att klart ta avstånd från artikeln.

Tack Carl Bildt!

Länkar: SvD I; SvD II.

Kl 16.57: Ojdå, nu har DN länkat till denna bloggning i alla fall – till skillnad från denna!

Kl 17.56: Skriv gärna på denna uppmaning till den svenska ambassaden i Israel, en uppmaning som grundar sig i följande fakta:

You [dvs. ambassaden] also write in your press release “…freedom of the press prevails in Sweden… freedom of the press and freedom of expression are freedoms which carry a certain responsibility… ”. However, we know that in the case of Sweden this isn’t entirely true. Swedish citizen Lennart Eriksson was fired from his job with the immigration authority in Sweden for voicing pro-Israel opinions – even though he performed his job in an exemplary fashion. And he was fired with the full backing of the law.

More must be done by you, the Swedish Embassy in Israel. You must demand that Israel withdraw any press credentials given (if any were ever given) to this dedicated anti-Israel and anti-Semitic lie factory – just as you demanded the firing of Swedish citizen Kent Ekeroth from your embassy because of his political views. You should examine the viability of litigation against Aftonbladet and take a proactive stance against the horrific libels written in the text.

Words are not enough this time!

Och Lennart Eriksson, ja, det är ju i princip – jag.

Kl 19.08: Aftonbladets chefredaktör Jan Helin tycker, att ”De israeliska myndigheterna bör svara på frågorna istället”, se här. – Men det har de väl gjort redan eller?

Och är det inte Per Gahrton som skriver på Newsmill? Jo!

Kl. 20.03: Nu har vår ambassadör i Israel hamnat i ”blåsväder” också: Eller?

***

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, antisemitism, antisionism, Birgitta Ohlsson, Jan Helin, Danny Ayalon, blood libel, Carl Bildt, Dagens Nyheter, Donald Boström, Elisabet Borsiin Bonnier, folkpartiet, Israel, Lena Posner-Körösi, Palestina, Sveriges ambassad i Tel Aviv, Tel Aviv

Durban-strategin i praktiken: Fallen Aftonbladet och Dagens Nyheter

Bloggen Fred i Mellanöstern (FiM) har jämfört Aftonbladets och Dagens Nyheters rapportering kring ett fall där Israel använde vit fosfor i Gaza, med fakta sådana de framställs av bl. a. organisationen B’Tselem.

Det rör sig om en kvinna som förlorat flera familjemedlemmar i ett israeliskt anfall där vit fosfor användes. Kvinnan säger själv till B’Tselem att familjen uppmanats av Israel att lämna området och bostaden inför en förstående attack. Men familjen brydde sig inte om att följa uppmaningen. De stannade kvar och många dog.

Familjens öde tycks alltså vara ganska självförvållat.

Hur rapporterar då Aftonbladets Peter Kadhammar och Dagens Nyheters Michael Winiarski om detta. Icke ett ord nämns om att det var familjen själva som valde att utsätta sig för risken att dö. I stället refererar båda till anklagelser mot Israel för att det skulle vara fråga om ”krigsbrott”. Men om civilbefolkningen trots varningar att lämna området ändå väljer att uppehålla sig på en krigsskådeplats, så är den anklagelsen falsk.

En israelisk överste, Liron Liebman, (tack för påpekande) kallar enligt Kadhammar sådana falska anklagelser för ”juridisk terrorism”. Gerald Steinberg kallar försöken att demonisera och delegitimisera Israel för ”Durban-strategin”.

Frågan måste ställas varför Kadhammar och Winiarski som det förefaller medvetet har undanhållit fakta i sina artiklar?

Roland Poirier Martinssons rapport om bland andra dessa tidningars rapportering från det senaste Gaza-kriget kallas ”Mediernas krig”. Martinsson menar att det inte finns några tecken på att tidningarna tagit ställning för den ena eller andra sidan. Jag – och Dick Erixon – är av annan uppfattning. Läs här, och se på denna film, där Kadhammar lovordas av sin chef Jan Helin. Om Martinsson hade betraktat dessa Kadhammars och Winiarskis alster hade han nog också delat denna uppfattning, som Dick Erixon uttrycker sålunda:

Medierna kapitulerade från sin journalistiska profession och blev gråterskor åt ena sidan i en långvarig och mycket het konflikt. Man svek alla sina ideal. Man svek sina läsare. Man gjorde inte sitt jobb.

Durban-strategin syftar till att delegitimisera och demonisera Israel, från krigföring till lagföring. Kadhammar och Winiarski tycks ha anammat denna strategi, låt vara med ett tredje taktiskt verktyg: pennföring.

Anser Kadhammar och Winiarski att Israel har rätt att existera?

Fred i Mellanöstern sammanfattar:

Detta är ett mått på det fiasko som den svenska nyhetsrapporteringen om Israel är, den förkastligt dåliga journalistiska kvaliteten och okunnigheten, samt den djupt rotade avskyn gentemot Israel från en stor del av journalistkollektivet. Vi gör oss inga illusioner om att någon nyhetsorganisation i Sverige kommer att rapportera om vittnesmålen ovan, eller att berörda reportrar kommer att göra någon rättning.

Tyvärr har väl FiM rätt i denna sin dystra prognos. Fast nu har i alla fall Sapere Aude! rapporterat.

Läs även MXp.

***

Läs även andra bloggares åsikter om rättssäkerhet, terrorism, Israel, Hamas, Gaza, Frihet, Försvar, demokrati, B’Tselem, antisemitism, antisionism, jan Helin, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Michael Winiarski, Dick Erixon, Roland Poirier Martinsson, Mediernas krig, Durban-strategin, Gerald Steinberg, Peter Kadhammar, vit fosfor, Fred i Mellanöstern

Rapporteringen från Gaza: Mediernas krig?

Roland Poirier Martinsson kallar i alla fall sin Timbro-rapport (pdf) om detta för just Mediernas krig – utan frågetecken. Han har undersökt rapporteringen kring det senaste Gaza-kriget i fyra svenska tidningar med avseende på eventuell ”bias” till förmån för den ena eller andra sidan. Hans slutsats är, att tidningarna, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet, återgav en ”Palestina-vänlig” snarare än en ”Israel-vänlig” bild av händelserna, men menar att detta inte har att göra med ett ställningstagande för den ena eller andra av de krigförande parterna.

Dick Erixon är av annan uppfattning:

Jag är helt övertygad om att redaktionerna från början tagit ställning: palestinier skulle utmålas som offer — och ingenting annat än offer — medan israeler skulle beskrivas som skurkar och mördare. Det var den förenklade dramaturgi som konsekvent genomfördes under dessa veckor.

Medierna kapitulerade från sin journalistiska profession och blev gråterskor åt ena sidan i en långvarig och mycket het konflikt. Man svek alla sina ideal. Man svek sina läsare. Man gjorde inte sitt jobb.
Källa: Se länk nedan.

Presentationen av denna rapport kan du betrakta här, i form av en film.

Bland de inbjudna till presentationen fanns Aftonbladets chefredaktör Jan Helin. Om man särskilt lyssnar på vad han säger på filmen, ligger slutsatsen nära, att denne man inte är någon Israel-vän precis.

Något ”Mediernas krig” är det alltså verkligen inte fråga om. Det är ett krig som gäller Israels rätt att existera. Aftonbladets Jan Helin tycks veta vad han vill. Bara lyssna på vad han säger!

Läs även MXp och Dick Erixon.

***

Läs även andra bloggares åsikter om terrorism, Palestina, Israel, islamonazism, Hamas, Demokrati, försvar, frihet, Gaza, Jan Helin, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, MXp, Dick Erixon, Roland Poirier Martinsson, Mediernas krig, Timbro